Dagens sista år

Så kom den igen, nyårsafton. I år känns den underbar, bra och kommer att bli jättebra. Vintrigt ute, minus 14 grader när jag kom hem från jobbet.... HUA, lite svalt var det allt :)
Har handlat inför kvällen, ska fondua med goda vänner. Får väl ner i källaren o damma av grytan o se att allt finns där det ska.
Men trots allt, så känns året som gått bra. För det är mycket bra som har hänt också.
Och nästa år, då kan allt hända.
Redan nu vet jag att jag ska hoppa fallskärm i sommar. Och dessutom har minst en kompis med mej, eller hur Malin!!!
Jag ska till Liseberg eller Grönan med de barnen som vill och en annan kompis, eller hur Nina!!!
Jag ska vara sträckchef, eller vill vara iaf på något rally. För jag missade ju det pga operation.
Min kondition kommer att förbättras eftersom jag har skaffat en personlig tränare, TACK Pelle!!!
Och så vet jag att jag kommer att få många kramar, för det får jag jämt :)
Jag kommer att skratta mycket, för det tycker jag om att göra.
Jag kommer att lära mej mycket, ha kul ihop med min familj, vara skräckslagen ibland för Marcus ska börja övningsköra, göra bort mej ibland, vara pinsam ganska ofta enligt Ida, hitta på hyss emellanåt, vara tjatig ibland enligt David, köra bil och sjunga högt.
Njuta av solsken, vattenpölar, snöbollar, regn, bulldoft, matlagning, böcker, kaffe, hunden, katterna, vänner, nya vänner, fina ögon, snygga rumpor och glada människor.
Antagligen kommer året också att bestå av tårar, allvar, skäll, sorg, eftertänksamhet och jobbiga samtal. Men så är ju livet.

Jag önskar dej allt gott inför 2010 och hoppas att du har förmågan att njuta här och nu! För morgondagen vet vi inget om.
Gör någon glad idag, var rädd om dej själv, säg till folk att du tycker om dom, umgås med de som ger dej energi och tycker om dej som du är, gör det bästa av stunden.

Framför allt, se till att DU mår bra. Resten löser sej.
GOTT NYTT ÅR OCH KRAMAR I MASSOR, Mona

God Jul

Önskar alla en fin jul, fylld av glädje o skratt, kramar o omtänksamhet, paket o kärlek.
Mina tankar går idag till alla som inte har det så lätt. För det är många som har sorg, bråk, jobb eller annat som gör att julen inte blir så fin som den borde vara.
Ska strax köra ner till kyrkogården o tända ljus på gravarna.
O så ska jag "prata" lite med Marianne, för jag har saknat henne så nu innan jul.

Men är så tacksam över min familj, över livet, över hälsan och allt annat som finns.
Önskar dej en riktigt, riktigt fin jul. Kramar Mona

Dan före dan före dopparedan

Så stilla och lugnt livet är ikväll. Skinkan kokar, saffranskakan gräddas, alla paket inslagna, allt damm utrotat, barnen njuter i sina rum, gubben sitter o pratar för sej själv och jag njuter av tystnaden.
Så härligt slö och nöjd med livet.
För har hittat några riktigt bra julklappar som kommer att framkalla skratt. Har jävlats med någon för att ge igen...... Har köpt fint till någon för att göra någon glad. Någon vet redan vad som finns i något paket för att det skulle bli rätt.
Men mest är det kärlek o glädje o omtanke i paketen. O lite bus...

Hoppas du också njuter av julefrid. KRAM

Julefrid

Så är det bara pyssel kvar. Hela huset rent och fint. Julhandlingen avklarad. I princip alla julklappar klara. Nu ska "bara" alla tomtarna ut. Så dagen idag ska ägnas åt pyssel o plock o bara vara hemma. Härligt.
Imorgon ska de sista klapparna hämtas, och barnen ska handla sina. Härligt att gå o strosa i affärer o se om den rätta julklappen hittas.

Julhandlade igår i Växjö och det var så lite folk, så lite folk. Kan bero på att klockan var 18 när vi började.... Men vi lyckades med att handla allt vi skulle o lite till. Får väl inse att jultomten kom till oss innan jul i år. Med nytt soffbord, ny kyl/ frys, ny väggtelefon o nya trådlösa telefoner så blir det inte många klappar under granen. Får väl köpa mej en bok så jag kan sitta i soffan o bara njuuuuuuta på juldagen.

Måste erkänna att diktatorn inte var lika hemsk i år som han brukar vara. Hela julstädningen gick snabbt, lätt o var faktiskt rolig bitvis. Hela familjen hjälptes åt. O det var bra för nu fattar de hur mycket jobb det är att städa.
Den enda som blev riktigt arg en gång det var........jag!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Men det gjorde effekt o sen skötte alla sej.

Ha en underbar dag i vårt vackra vinterlandskap. KRAM Mona

Det börjar arta sej

Så skönt det är när det börjar bli städat. Allt på sin rätta plats. Skräp, för små kläder, trasiga saker o annat krafs slängt. Eller ut i bon för att tas om hand till våren, eller ges bort.
Det är inte klart ännu..... men vi är på god väg. Och konstigt nog så har diktatorn inte dykt upp lika ofta som förr om åren. Det har flutit på så bra i år att det känns som vi har missat något i städningen........
Kan ha med att göra att barnen är så stora att de hjälper till.
Det konstigaste är att iår är det riktigt roligt att göra det tillsammans. Vi har kul mest hela tiden, fast vi städar.

Så nu är en del dataspel, en hög böcker, en mängd tv-spel med spelkonsoll utburna och lite cd-skivor. Så till våren får jag väl ta tag i det och åka på loppis. Inte för att jag tror att förtjänsten blir så god, utan mer att det är synd att slänga, för mycket för att bara ge bort och så kanske jag hittar något annat att köpa istället...... För det är ju lite halva tjusningen med loppis, att hitta annat bra att köpa hem.

I övrigt så njuter jag i fulla drag av snön. Så fint det är när det ligger överallt. Allt blir så ljust och fint. Det är så roligt att ut och gå med hunden för han riktigt njuter av att leka i snön.
Hoppas verkligen att snön ligger kvar över jul och nyår.

Nejhe, dags att göra lite nytta i verkligheten. KRAM Mona

Julstädningen har börjat!

Nu är den igång. Julstädningen.
Vikigare än själva julafton, nyårsafton eller annan högtid som födelsedag.
Enligt gamla traditioner i en speciell ordning, med speciella saker så styr diktatorn oss i familjen som marionetter.
Förnyelse och föränding och effektivisering är av ondo!!!!!!!!
För har man gjort på ett visst vis sedan urminnes tider, då ska det följas!
När sedan rummet är städat, försluts det hermitiskt och får endast i nödfall öppnas in dit och användas.
Efter femton år ihop är jag ganska väldrillad och ligger ofta steget före och undviker därför de stora sammandrabbningarna.
Barnen är också så vana att de gör som diktatorn säger utan att ifrågasätta.
Under julstädningen så är mysfaktorn i vårt hem, minus 30.
För antingen är rummen fina och får inte användas, eller så är det rum i rörelse.

När diktatorn kommer till kök-badrum-hall, då brukar det vara dags att stoppa in barnen i bilen och köra och handla julklappar.
Diktatorn får gör det sista i fred och vi handlar klappar i lugn och ro och njuuuuuuter av köerna!
Katterna och hunden, ja har vi tur är de inte utslängda iaf. För de stackars katterna får knappt gå på sin låda när det är städat i badrummet, de kan ju skvätta ut ett gruskorn från kattlådan.

Julsaker och julgran kommer fram när hela huset är rent o fint o iording. Då ska tomtarna fram på rätt ställe. Jag är inte betrodd att sätta fram tomtarna, för jag sätter dem inte på rätt ställe. Så det får diktatorn göra med barnen. För de och han funkar med alla dessa jäkla tomtar.
Sen när julafton kommer då försvinner diktatorn och hem kommer min söta goa gubbe igen. Han som går ut i garaget, som inte lägger sej i var skorna står, som inte rör tvätthögen, eller som bryr sej om ifall det ligger dukar på bordet igen.

JAG LÄNGTAR TILL JULAFTON!!!!!! JAG SAKNAR MIN VANLIGA GUBBE!!!!!!!!!
Men i ärlighetens namn måste jag säga, även om det är stökigt under diktatorns julstädning, så är det så fint och rent och iordning när det är klart.

Ha en fin dag. Jag ska åka o köpa lite mer Ajax Citron. KRAM Mona

Pip o gnäll

Jaha, så som jag tänkt blev det inte. Snurrat som en guttaperkaboll hela natten av det onda i armen. O vaknar till ont i hela kroppen, feberkänsla, illamående, ont i armen och stickningar ner i fingrarna. Så hela dagen har gått till att vila o tycka synd om mej själv.
Men nu gör jag det jag är bäst på, gillar läget o kör med mina barn...... o vilar.
Tycker lite synd om mej för det är så TRÅÅÅÅÅÅKIGT att vara sjuk. För jag vaccinerade mej för att INTE bli sjuk. Men det är ju förståss skillnad på sjuk o sjuk. För detta går ju över om några dagar. Svininfluensan, tja, den vill jag inte ha iaf.
Dags att vila en stund sen, så jag orkar vara uppe med hela familjen en stund ikväll där jag ska ha pip o gnällmonopol.
Ha de´, KRAM Mona

Nu är det gjort

Nu är jag också vaccinerad mot svininfluensan. Och får jag inte värre biverkningar än mina barn, så är det helt ok. De hade bara lite ont i armen några dagar.

I övrigt har jag ledigt idag, jag slutade 09. Ledig imorgon och sen jobbar jag lö-sö-må-ti-on-to men sen..... sen är jag ledig till efter jul.
Och det ska bli så skööööönt. För all energi ska läggas på den ljuvliga julstädningen. O det ÄR stökigt o rörigt o jobbigt under tiden, men ÅÅÅHHHH så skönt när det är klart o allt är rent o iordning.
Men det är julstädningen som är nöden man ska älska sin gubbe i.......... För varje år så överväger jag starkt att leta upp en annan bostad.
O varje år så förvandlas han som tur och väl är tillbaka till min vanlige man så fort julafton kommer.

Dags att njuta av sista minutrarna innan barn o gubbe kommer hem. För nu är det så lugnt o tyst o stilla. Men det går också som tur o väl över.
KRAMAR Mona

Herman är borta

Han låg så stilla i sin bunke när jag skulle plocka undan lite o tappar honom i golvet. O vips var hunden framme smakade. Så Herman är nu utdiskad och borta. Men antar att jag kommer att få en ny av någon annan givmild människa framöver. Och ryktet säger att kakan som man bakar av Herman blir mycket saftig och god.
Men, hoppas verkligen inte det kommer en ny Herman innan jul, för DET kommer han defenitivt inte att överleva.

Ha d gott, Mona

Adventsklart

Så skönt det är nu, när det är pyntat o klart. Fönstrena putsade, rena gardiner överallt o stakar o stjärnor framme. Ett svep med dammsugaren o sen kväll. Har njutit hela kvällen av att få mycket gjort, för David strök hela min stora hög med stryktvätt. Så jag fick tid över o har gått o plockat, läst lite bloggar o bara njutit. Vilken lyx, att få det gjort.
Tyvärr blev Ida lite sur, för hon ville också stryka, men det blir väl snart mer.
Så härligt det är att ha barn som vill hjälpa till och tycker det är kul.
Barnen har hjälpt till idag och putsat fönster, hängt upp gardiner och inte ens bråkat. En del dagar är för bra för att vara sanna.

Har inte haft någon julkänsla alls innan, kändes bara fel att det var advent. Men när gardinerna kom upp, o Ida spelade julmusik då infann sej rätta julkänslan. Så imorgon får jag nog baka en god saffranskaka.
Får en god vän på besök o har lovat god middag, blir bra med en god kaka efteråt.

Så skönt det är att gå o lägga sej när det är rent, pyntat, fint och inga måsten imorgon.
Ha d gott o NJUUUUUUUT av advent. KRAM Mona

HURRA!!!

Vilken bra dag! Har bara varit bra saker som har hänt.

Kramat flera goda vänner,
fått goda skratt,
god mat,
glada besked,
glatt en god vän med fika o blommor,
fått förtroenden,
njutit av solen,
njutit av stunden,
gett något vidare och fått bra respons,
kramat barnen,
hört barnen skratta,
fått puss av gubben,
fått brev från en mycket god vän,
hjälpt en tonåring som hade glömt nyckel,
fått komplimang,
en kompis ringde och har fått jobb,
beställt ett nytt kylskåp som kommer in till jul,
insett att det är en månad kvar till julafton,
njutit av vardagen

KRAMAR Mona

Ny dag!

Det allra bästa med jäkliga dagar, det är att de faktiskt tar slut. O efter en natts sömn, så kommer en ny orörd dag.
DET tycker jag om! Att ingenting varar för evigt.
Tyvärr innebär ju det att även bra dagar tar slut.
Men, som tur är så överväger helt klart de bra dagarna, de bra stunderna i mitt liv.
För visst är en helt vanlig vardag alldeles underbart!
O idag är det en helt vanlig dag, utan krångligheter, hittills.
Ska förvisso på möte, men kommer att hålla en lååååååååg profil.
För JAG ska skapa mej en bra dag idag, JAG ska f-n i mej se till att denna dagen blir så bra som möjligt.

För varje minut som jag är ledsen eller arg, är 60 sekunder av glädje som försvinner.

Hoppas du får en fin och bra dag med många skratt. Det SKA jag ha. KRAM Mona

Jobb sökes!

O så var det dags igen. Jag tar för mycket plats, återigen. Det är konstigt, fast jag inte gör något eller tycker något så är jag för mycket.
Fast jag TYCKER en massa som jag inte säger.

O fast jag är för mycket så rådfrågas jag, även på ledig tid......
O fast jag inte gör något så är jag för mycket.
O fast jag inte säger något så är jag för mycket.
O fast jag gör det som jag ska, så är jag för mycket.
O fast jag inte gör det som jag ska o låter bli för att inte vara för mycket, så är jag för mycket.
O fast jag ställer upp så mycket jag kan, så är jag för mycket.

Undra om det finns någon arbetsplats där det behövs en kramgo, framåt, engagerad o ärlig medarbetare?

Ledsna kramar, Mona

Förutfattade meningar

Har en 25-årig bekant som är motorcykelkörande, tatuerad, hårdrockare. Han dricker inte öl, dricker inte kaffe, lägger sej klockan nio på kvällen, åker inte på fest för han ska spara pengar o laga bilen iställer o blir lite generad när jag berättar fräckisar.......

Om en hårdrockare är på det viset, hur är då en som dansar gammeldans o har folkdräkt??? Jag bara undrar.......

Fast jag gillar när det inte är självklart och när folk har dolda talanger eller egenskaper. Jag gillar när jag har fel, om det är så att det blir något positivt av det hela.....
För ibland, tror jag så gott om folk och deras kunskaper och egenskaper att de inte helt håller måttet. Jag VILL att de ska vara bra, ärliga, "rediga" och stå för sina åsikter. Och när de då är korkade, slarviga och kappvändande-lallande-fjantar så blir jag så trött.
Att ha en åsikt, vad det än gäller, det har alla.
För om man inte väljer och tar ansvar för sin åsikt, är det också ett val.
Man kan inte lägga över det på andra.
O hellre att folk gör fel o försöker, än bara flyter med o skyller på andra.
För alla har rätt till att ha sin egen åsikt, man måste inte tycka lika.
Men alla har också rätt till att bli respekterade för att man faktiskt TYCKER!
Jag gillar människor som tycker.
Jag gillar människor man kan tycka olika med, o ändå ha en bra dialog.
Jag gillar människor som står för det dom tycker o ÄNDÅ kan förstå hur den som tycker annorlunda menar.
Jag gillar människor som kan ändra åsikt.

Ibland gillar jag mej själv, o ibland så gör jag det inte.
För jag orkar inte tycka jämt, men ibland. Ganska ofta. Nästan jämt.
Då står jag för det jag tycker!

Ha en bra dag, KRAM Mona

Herman har kommit!

Jaha, då har man fått en Herman på halsen. Att mata o sköta o så småningom dela med mej. Luktar illa, ser konstig ut, men får väl ta hand om honom på bästa sätt. Tur att instruktioner medföljer.
För jag har aldrig ens hört talas om Herman innan. Men, men man lär sej något varje dag.
O för dej som inte vet vad en Herman är, så är det en vänskapskaka. Jag har fått en konstig deg som jag nu ska vårda o ta hand om i 10 dagar för att sen ge vidare till 4 vänner. Den 5e delen ska man baka en kaka på.
Ja,ja det kan ju bli hur kul som helst eller......

Dags att lägga över Herman i en burk istället för påsen han kom i.
KRAM Mona

Vilken tur!!!

Att jag inte putsade alla mina fönster igår för ikväll är det nästan storm. Så vilken tur att jag var lat o slö.
Men inser ju att fönstrena inte gör sej själva så imorgon är det dags för det stora fönsterputset i Tröjemåla. Tycker egentligen om att pustsa fönster, byta gardinder o städa till. Men i år är jag trög i starten. Men vad gör det, för det är inte julstädning ännu så jag hinner nog få undan det jag ska. Innan diktatorn tar ton igen. För det är konstigt, 50 veckor om året har jag en snäll, omtänksam, knäpp, glad, humoristisk och klok man. Men när det blir julstädning så blir det en diktator som skäller, domederar, ger order och som det inte går att kommunicera med, om det inte gäller städning.

Det ÄR så fint när det är klart, det är det. Men det är en jobbig tid dit.
Katterna utslängda o får inte gå på lådan för de kan grusa ner.
Dödsstraff på den som vågar ha läxa som måste göras när man kan använda Ajax o städa.
Normalt att piska mattorna ute vid 2 på natten.
Men det är ingen idé att försöka städa annorlunda än gubben alltid har gjort, för det blir inte rent annars......
O om någon undrar, hans mamma var likadan.
Så det gäller att gilla läget o fokusera på att min vanliga goa o söta man kommer tillbaka så snart det blir julafton.

Ytterligare en stor fördel är ju att alla skåp, lådor och utrymmen gås igenom så vi har full koll på var vi har saker. O allt som inte ska användas eller ges bort, det slängs. Så sopsäckar, Ajax citron, Cillit Bang, Klorin och fönsterputs, det är hans bästa vänner, tillsammans med disktrasor och skurtrasor.

Och det är ju det att när man gifter sej så lovar man att älska i nöd och lust. Det är dumt!

Ha en go kväll, KRAM Mona

Jag blir glad

när min gubbe bjuder upp till dans i vardagsrummet
när vi sitter hela familjen o äter tillsammans
när jag får sms från Marcus om hur det har gått på provet
när Ida skrattar
när David sjunger med i reklamsnuttarna
när jag tänker på hur många fina vänner jag har
när jag ska jobba
när jag är ute o går med hunden
när jag får en kram av något av mina barn

över en vanlig, lugn söndag
över att alla är friska o glada
över livet
över att vardagar hemma, det är så skönt

Kramar Mona

Så tomt, så tomt

Idag är det en månad sen svärmor dog. En månad som har gått ganska fort, men som har varit jobbig. Nu börjar vi väl landa i den nya verkligheten. Vilket gjorde att helgen som var innebar mycket känslor. Alla var trötta, dämpade och irriterade. Men det är ju så också, när man är ledsen.
Så idag tänker jag extra mycket på Iréne som nu är själv. Vi här hemma, vi har ju varandra att prata med, krama och pyssla om hela dagarna. Men för Iréne är det nog tomt.
Men är så glad att jag har Iréne, hon är min svärmor, barnens farmor och Richards extramamma. Hon kan inte ersätta Marianne, men hon kompletterar, och har alltid gjort.
Men Marianne var unik. Speciell. Fantastisk. Envis. Framåt. Ärlig. Humoristisk.

När Marcus började på dagiset i Ryd var han 4½ år. Som ny i byn var jag inte så kaxig. En dag när jag hämtade Marcus så tog personalen mej åt sidan och berättade att han fått tillsägelse, för han gick och sa en ramsa om "att sticka japaneserna i röven så de dör". Och så fick man inte säga. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade, men jag skämdes som en gris. För helgen innan, då hade vi träffat Marianne och Iréne. O då hade Marianne lärt Marcus en ramsa. "I Kina går kineserna med långa bamburör, och sticker japaneserna i röven tills de dör".
Vad Richard och Marianne skrattade när jag berättade vad Marcus gjort!

När Ida var omkring 7år och hade sitt dockskåp, hängde hon en filt över dockskåpet när farmor skulle komma. Bara för att annars plockade farmor i ordning i skåpet så Ida inte hittade någonting. För det SKULLE vara i sådan röra som hon själv hade gjort. För farmor, hon var så petig o noga.....

När David började förste klass så kom han hem varje dag, med nya blåmärken. En dag ringde han farmor o beklagade sej lite om att han var full med blåmärke. Farmor frågar då om han inte kan GÅ över skolgården och GÅ på skolan. Då svarar David, lite förnärmat "Men farmor, Jag GÅR faktiskt!!! De första fyra stegen.

Så njut av stunden som är nu! Krama någon du tycker om, tala om dina medmänniskor att du tycker om dem, var glad över att du har ett fint liv.
För vips, så försvinner en människa som du tycker om.
Lev idag, imorgon vet vi inget om! KRAM Mona

Lite tidsfördriv

Varje förnamn har en hemlig kraft:
Svaga och starka sidor - Från A till ö

A= Skapande, kreativ, kraftfull, framgångsrik.

B = Fantasifull, hjälpsam, uppmärksam, beslutsam, ängslig.

C= Flink, begåvad, nyfiken, vaken, aktiv.

D=öppen, koncentrerad, ej konsekvent.

E= Skapt intellekt, entusiastisk, tankspridd, obeslutsam.

F = Förväntansfull, kärleksfull, lite gnatig & intolerant.

G = Trygg i sina reaktioner, självmedveten, eftertänksam.

H = Engagerad, målmedveten, uppmärksam, anlag för grubblerier.

I = Kraftfull, full av energi, delvis ombytlig & splittrad.

J= Känslig, inlevelseförmåga, taktfull, lite stelbent i tänkande, älskvärd.

K = Öppen för nyheter, resor, människor, arbete, om ständig.

L = Flink, livlig, intellektuell utan att va arrogant, otrogen, krävande.

M = Språkbegåvad, inlevelseförmåga, sentimental, äventyrlig, målmedveten orädd.

N = God lyssnare, älskar människor, taktlös för att häva sig själv.

O = Framgångsrik materiellt sett, stabil, dominant, bra omdöme otålig.

P = Egoistisk, men även hjälpsam, lätt att få kontakt med, högdragen, ansvarsfull.

Q = Full av harmoni, storm charm, framgångsrik, ibland stelbent i tänkandet.

R = Fantasifull, inlevelseförmåga, från & till lynnig & aggressiv.

S = Konstnärliga anspråk känslobetonad på gränsen till själv lidande.

T = Livlig, full av upptäckarglädje, rotar sig sällan, cynisk o full av människoförakt.

U = Bländad av tillfälliga framgångar, lätt att förföra, skicklig på att avvärja katastrofer.

V = Mystik lagd, dragning till magi, framgångsrik i arbete, godtrogen.

W = Självkritisk, modig, logisk, ytterst långsint.

X = Lätt att få kontakt, ibland reserverad, benegenhet för problem & svårigheter.

Y = Mycket nöjd med sig själv, sin sociala miljö, klumpig, lyhörd.

Z = Originell, långsam i tänkandet, trög när de gäller känslor, tar illa vid sig.

Å = Känslig, romantisk, dragning till ockulta.

Ä = Ihärdig, tendens till dysterhet, trofast, långsam men vinner i längden.

Ö = Värnar om sin integritet, envis, ensamvarg, många drömmar & projekt men genomför ej allt.


Vad kan man säga.... helt fel är det ju inte:
M = Språkbegåvad, inlevelseförmåga, sentimental, äventyrlig, målmedveten orädd.
O = Framgångsrik materiellt sett, stabil, dominant, bra omdöme, otålig.
N = God lyssnare, älskar människor, taktlös för att häva sig själv.
A= Skapande, kreativ, kraftfull, framgångsrik.

Testa dej själv! KRAM

Söndag kväll

Bilden är tagen en underbart ljuvlig o fin kväll vid Kuppersjön, ett paradis som finns nära mej.

Och livet är faktiskt alldeles, alldeles underbart!
Kan inte förstå folk som längtar bort, när hemma är så skönt.
Och det allra bästa med att åka bort, det är iaf att komma hem.
Helgen har varit bra. Skulle jobbat dygnet men blev ledig, då det har dubbelbokats personal. Och det var ju skönt.
Har hunnit vara ute och göra lite nytta i trädgården, bråka med barnen, laga gooood mat, krama barnen, vara på innebandymatch, göra schema till jobbet, gå en härlig runda med hunden, planera veckan så allt flyter på och pussa gubben.
Har äntligen varit en lugn och skön helg, där vi alla varit lite upp o ner o urform, men nu är vi på väg upp igen.
För så är det ju, man måste ju ner för backen, för att komma upp igen. Och så bra som vi har mått, trots allt, så självklart kommer det dagar o stunder som är jobbiga.
Men vilken tur att det går att prata o kramas o vara tillsammans o bara tycka om varandra.

Måste också säga TACK till alla som läser min blogg. Lämna gärna ett litet avtryck när du läst. Det skulle göra mej så glad så glad så glad.

Har fått jultidningarna vi har beställt! Härligt, men det betyder att det börjar dra sej mot den stora, hemska, fasansfyllda och oundvikliga julstädningen, ledd av diktator RICHARD!
Ja,ja inget att hänga läpp för ännu. Försöker förtränga det så gott jag kan.......

Dags att sova, KRAM o hoppas du sover gott också. Mona

Utmaning, igen

Fick en utmaning av Ida. Gör den igen, trots att jag nyss gjorde den. BARA för att jag tycker så mycket om Ida.

Här är mina svar:
1. Vad heter du? Mamma
2. Ett ord på fyra bokstäver: Muta
3. Flicknamn: Maria
4. Pojknamn: Mårten
5. Yrke: Motorcykelreparatör
6. Färg: Metallgrå
7. Klädesplagg: Mössa
8. Mat: Matjessill
9. Sak i badrummet: Mitella
10. Plats/Ort: Malmö
11. En orsak att vara sen: Mens
12. Något man skriker: MUUUUUMMMMMMSSSSSS!!!!
13. Film: Mannen som kunde tala med hästar
14: Något man dricker: Mjölk
15. Band: Modern Talking
16. Djur: Morkulla
17. Gatunamn: Mistelvägen
18. Bil: Mitsubishi
19. Sång: Markolio söker till idol

Vaccinera eller inte

Det är den stora frågan just nu. Då jag med min övervikt tillhör riskgrupperna egentligen så ska jag väl inte ens fundera på något annat än att vaccineras.
Men..... för det finns ju alltid ett men, det är ju biverkningar på vaccinet också. Men efter funderingar hit o dit, diskussion med både de som kan o vet och de som bara tycker så......... är beslutet JA!

JA, jag ska vaccinera mej. JA, barnen vill vaccinera sej (trots diskussion om biverkningar) och gubben, tja, jag vet faktiskt inte.
Men fick en tankeställare när jag läste en blogg (via Nina) där jag fick mej en ordenligt tankeställare.
För visst är det så att jag och min familj är ganska friska och har ett bra liv och kanske, kanske inte blir så sjuka.
Men..... alla som inte kan vaccinera sej för att de redan är sjuka, funktionshindrade, allergiska, astmatiska eller vad den nu finns för orsaker till att INTE KUNNA vaccinera sej.
Är det inte lite min skyldighet att se till att den inte sprids, jag som KAN vaccinera mej.

Klart att det är biverkningar och klart att jag och min familj kan drabbas och få någon allvarligare biverkning.
Men å andra sidan så KAN vi bli sjuka och dåliga länge och sprida smittan så någon annan blir dålig och dör.
För när vi är vaccinerade, då kan vi iaf jobba, handla, hjälpa andra, inte sprida smittan och ha ett ganska vanligt liv.

Barnen kom hem från skolan med erbjudande om vaccinering och alla tre vill, utan att jag har sagt något. Och det är jag faktiskt stolt över, att de trots information från skolan och i tidningar, på tv och på nätet vill och vågar. För visst är det enklare att säga Nej!, när man inte riktigt vet.
Men de valde JA, Vi valde JA!
Hoppas det visar sej att vi valde rätt.

Så jag har bestämt mej, har du?????

Vänner

Att vara välsignad med så många människor som finns för mej och min familj gör mej ödmjuk. Att det finns så många som tycker om oss och bryr sej.
Som ringer, smsar, skickar kort, skriver på bloggen, skriver i facebook, som kramas när man möts, som skickar blommor, som tänker på oss.
Inte bara nu, när vi har haft det jobbigt, utan annars också.
Önskar jag kunde tala om för var och en hur glad jag blir i hjärtat varje gång.

För livet är ju härligt o underbart o fantastiskt!
Oktober har varit en tung månad. Men nu är vi igenom och nu är det framåt som gäller. För vi mår bra alla. Eller som man säger, efter omständigheterna väl.
Faktiskt bättre än jag trodde.
Inte alla dagar, inte alla stunder. Men överlag så är livet faktiskt bra.

Gick en runda i den kalla höstluften med hunden. O det är livsglädje. En rask promenad när kylan nyper i kinderna o en hund som jagar löv, slänger sej i bäcken o badar, för att sen "rista" av sej vattnet vid mej, fåglar som kvittrar och löv att sparka i. Vilken glädje att kunna njuta av livets alla "småglädjor".

För idag har jag varit ledsen en stund o varit irriterad några.
Men mest har jag haft småglädjor. Kramar från barnen, fika med Malin o Angelica m vän, druckit gott kaffe, pratat med sötaste svärmor, löst arbetspass o pratat med gullig timvikarie, fått sms av Marcus, kul kommentarer på FB, läst några bloggar, skickat vykort, ätit god middag, tramsat med hunden, låtit bli att dammsuga, kramat gubben, promenerat, tänt ljus, kört bil och spelat hög musik, köpt ängla-pepparkaksformar, bestämt god mat till ikväll....mm

Hoppas du har en massa SMÅGLÄDJOR omkring dej. KRAM Mona

Fredag

Jädra cykel, det skulle jag kunna säga, men så enkelt är det nog inte. Det är nog mer, att jag är en jäkla latmask som inte cyklat på länge så nu har jag ont i baken. Och då menar jag ONT!!!!
Men, jag cyklade iaf igår. Hit o dit o fram o tillbaka.
Tyvärr får jag så jäkla ont i nacken av att cykla, men med bra värktabletter så funkar livet igen. Men tycker ju om att cykla, så jag får ta det onda med det goda.
Men tar det lite lugnare idag så jag kommer ifatt mej själv.

Dagen ska ägnas åt lite städning, skjutsa K till kyrkogården för att sätta dit lyktor mm. Sen ska jag och David åka på bio. Mysigt att få åka själv med honom, han brukar annars välja aktivitet med pappa. Men till min stora lycka så hade inte pappa tid att följa med, Marcus vill inte o Ida är inte hemma. Så vi två ska åka och njuta och bara vara tillsammans. MYSIGT!

Ida har åkt till farmor Iréne och ska sova där inatt. Är så glad att vi har Iréne. Tycker så mycket om henne, hon är så omtänksam, fin och tycker om oss precis som vi är.
ALLA skulle ha människor omkring sej som tycker om en för den man är.
KRAM till dej, o ha en fiiiiiin dag.

Utmaning

Fick en utmaning av Nina! TACK!
Då utmanar jag............... Ida, A-M, Åsa, Annika och Malin!
Malin mest för jag tycker det är dags för en uppdatering på hennes blogg!!!! ;)

Utmana 5 personer och berätta för dem samt personen som utmanat dig. Varje svar måste börja med den första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar på samma bokstav som ditt, får du inte ge samma svar som hon/han har gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt namn som svar (förutom på fråga 1).

Här är mina svar:
1. Vad heter du? Mona
2. Ett ord på fyra bokstäver: Mest
3. Flicknamn: Marielle
4. Pojknamn: Marcus
5. Yrke: Maskinförare
6. Färg: Mörkblå
7. Klädesplagg: Mössa
8. Mat: Makaroner
9. Sak i badrummet: Mousse
10. Plats/Ort: Malmköping :)
11. En orsak att vara sen: Motorstopp
12. Något man skriker: MEN HALLÅÅÅÅÅ!!!!
13. Film: Musse Pigg
14: Något man dricker: Morotsjuice
15. Band: Metallica
16. Djur: Mördarsnigel
17. Gatunamn: Musseronvägen
18. Bil: Mercedes
19. Sång: Mors lilla Olle

Ha en fortsatt underbar fredag! KRAM

Höstlov

Så skönt det är att få vara lediga tillsammans. O bara slappa, göra som vi vill, sova länge o hinna prata o kramas.
För höstlovet kom helt perfekt för oss.
Begravningen var kanonfin. Kyrkan full av människor som tyckte om Marianne, hur mycket fina blommor som helst, massor som skänkt till Cancerfonden och vilken präst. Så fint hon pratade om Marianne. Solosång var det, Sånt är livet, Candle in the wind och Jag vill ha en egen måne.
O vi sjöng med, högt, i Sånt är livet och Jag vill ha en egen måne och tårarna rann.
Att vara så omtyckt, att ha gett så mycket skratt och glädje till oss alla. Är så glad att jag har fått känna Marianne.
Och är så glad att jag har Iréne kvar. Att VI har Iréne kvar.
För hon är så fin o go o snäll o omtänksam o kramgo o fantastisk o underbar.
Som människa, svärmor, farmor, extra mamma och vän.

Vilken oerhörd tur jag har, som har så fin familj o fina vänner.
Ibland, tar jag mitt liv för givet, tyvärr.
Men jag är tacksam, varje dag för alla fina människor som finns omkring mej.
För att så många som jag tycker om, mår bra och har bra liv.
För att jag mår bra och har förstånd att uppskatta mitt liv.

För den som är glad åt lite, den är glad åt mycket. KRAM Mona

Ledsen o glad

Det är så konstigt, för jag känner mej glad o ledsen. Samtidigt.
Jag njuter av hösten o löven o barnen o gubben o vänner o solen o livet i allmänhet.
Dagen just i dag i synnerhet.
Men känner mej lite ledsen, ohågad och tom samtidigt.
Fast, det är väl så när kroppen börjar fatta att någon man tycker om är borta.
Begravningen är på fredag. Och det kommer att bli jobbigt.
Men det är ju så, det är bara att ta sej igenom.

Ska åka till Karlshamn nu och se om jag hittar någon tröja att ha på mej på fredag. Förvisso är det valfri klädsel, men lite "vårdad" vill jag känna mej.
Är det en begravning, så är det.

Och så ska jag leta upp något fint bebisplagg. Ska förhoppningsvis hinna hälsa på goda vänner som fick en flicka för ett tag sen. Och sen kela bebis på lördag.
Det behöver jag, krama någon liten söting o bara LUUUUUUUKTA o njuta.

Ha det gott, KRAM Mona

Känns som stopp i skallen

HUR kan jag ha stopp i utflödet vad gäller ord? Alltså, jag som pratar så mycket jämt.
Tja, kan vara så att just nu är det så mycket som händer som är jobbigt. Och inte vill ni läsa om hur arg o ledsen o besviken jag är på en del folk.
Nej, nej, nej! Är bättre att skriva om saker jag tycker om.
För det är så många saker som är bra som händer också.
Men funderar, det gör jag.

På varför människor inte är ärliga och raka.
På varför man inte kan lita på de som är familj, släkt, syskon.
På varför man inte kan få vara som man är.
På varför man ine kan bli omtyckt för den man ÄR och inte den man borde vara.
På varför en del människor försvinner så fort det är jobbigt för någon de tycker om/ umgås med och dyker upp som gubben ur lådan när livet är i balans igen.

På varför människor som knappt känner mej och min familj bryr sej mer om oss när vi har det jobbigt än de som "borde".
På varför jag har sån tur att jag har så många fina vänner omkring mej som bryr sej, hör av sej och finns där när jag/vi har det jobbigt.
På att släkt får man, och vänner skaffar man.
På att jag är stolt och glad och tacksam över att jag faktiskt är som jag är.
På att jag är ödmjuk och tacksam över min fina familj och alla fina människor som finns omkring mej.

På att livet är för kort för att vara arg och ledsen.
På att var och en får vara ansvarig för sej själv och sitt mående.
På att varje minut av ilska är 60 sekunder av glädje jag missar.
På att HÄR och NU är livet viktigt.
På att jag har ett ansvar för mej att göra varje dag så bra som möjligt.

På att det är ok att vara ledsen, besviken och arg.
På att det är skönt när man blir glad och nöjd igen.
På att jag ska njuta av de som finns kvar och som tycker om mej och min familj.
På att jag ska tala om för de jag möter att jag tycker om dem eller att de gör något bra eller att de är viktiga för mej.
På att livet, det är faktiskt ganska kul att leva.

Så lev ditt liv NU, för morgondagen vet du inget om. KRAMAR Mona

Min själ att jag ska......

Fick en kommentar på mitt förra inlägg av Nina, "Önskar någon spelar musik på högsta å sjunger med, för att hedra mig, den dag jag inte finns mer! Det skulle få mig att må gott bland molnen!"

o det lovar jag, att jag ska göra varje gång någon dör som jag tycker om.
Men ännu viktigare, jag ska spela hög musik o sjunga för alla som LEVER och som jag tycker om, varje dag.
För jag har så mycket att vara glad för, och så många som jag tycker om.
Och som tycker om mej och min familj, precis som vi är.
Och dom andra, dom som inte tycker om mej. Ja, jag tycker nog om dem också för jag tycker om folk som har en åsikt, även om den inte är samma som min.

Så min själ att jag ska spela hög musik varje dag, dansa i köket, köpa en lila mössa och oranga vantar, hoppa i vattenpölarna, sparka i löven, åka pulka, ha vattenpistolskrig när jag vill, baka en tårta en tisdag, sjunga högt när jag har lust, sova länge när jag är ledig, dricka ett glas vin en måndag och LEVA HÄR OCH NU!
Och om någon tycker jag är lite knäpp och lite lustig, ja, då är jag väl det.

För jag ska fylla mina år med liv, inte fylla mitt liv med år. KRAM Mona

Livet fortsätter

Det är så konstigt. För trots att en så viktig person i vårt liv har dött, så fortsätter livet som vanligt.
Det är tvätt o mat o städ o läxor o hämta posten o handla o tv o kramas o telefonen som ringer o skratt o dammtussar o ut med hunden o mat till katten o vattna blommorna o nyheter o tanka bilen.
Fast, det är mer tårar, mer känslor, mer kramar. Och det är skönt.

Men som tur är så är livet inte allvar o sorg o tårar hela tiden nu heller.
Det är minnen o skratt o tårar o leende o musik o fotografi.
Vi sitter inte i stillhet o tänder ett ljus o tänker på Marianne. Det är inte riktigt så hon levde. Nej, på med en bra låt o sjung av hela hjärtat!
Och sjunga för svärmor, då ser hon säkert på oss från sitt moln och ler och håller takten.

Jag har råkat ut för ett litet dilemma. För på lördag så är det träff i Karlshamn för oss som slutade 9-an för 25 år sen. Och jag vill gå. Och vill inte gå.
Vill gå för att det säkert blir kul att träffas.
Vill inte för att svärmor dog i måndags.
Så, mår jag och familjen bättre för att jag inte går? Nej, antagligen inte.
Tycker Iréne eller någon annan i familjen illa vara? Nej, inte som jag vet.
Men, JAG tycker man ska ha lite "sorg i livet" och lite stillhet ett tag för att hedra den som gått bort. För så är jag uppfostrad.
Men, samtidigt så vet jag att om Marianne varit i livet och varit dålig så hade hon sagt, ÅK o ha kul, livet är för kort för att sitta hemma o sörja. Man ska njuta av dagen, för morgondagen vet du inget om.

Så det lutar åt att åka. Men då måste jag skaffa en ny tröja. Men DET är ju ett mindre problem.
Dags att spela lite skön musik o sjunga högt.

Glöm inte bort att njuta, HÄR och NU! KRAM Mona

Lilla svärmor

En bild från sista gången du var i Tröjemåla, ditt barndomshem. Det var på Idas födelsedag. Vilken ansträngning det var för dej att komma. Men du kom för Idas skull, för familjens skull. För familjen var viktig för dej.
Du var så stolt över dina barnbarn, att de var så fina, kramiga och duktiga. Att de dessutom hade humor som du, det gjorde ju saken ännu bättre. Barnbarnen har alltid varit stolta över sin farmor och farmors fru som vågade! Och det var du så glad över. Att ni dessutom skickade fräckisar er emellan..... ja,ja, som farmor får man ju ta sej friheter.
Som Marcus sa när han var 10år, Farmor hon är COOOL! Och det tycker alla barnen.
Och Richard, din stolthet och glädje. Så stolt du var över han kunskaper i garaget, hans kunnighet i sitt arbete, hans glädje över rally, hans humor och att han faktiskt hittade en tjej, trots sitt nördiga mekarintresse.
Du sa ofta att du och Iréne var så glada över att ha fått just mej till svärdotter, som tyckte om er precis som ni är. Visst la du dej i ibland och visst uttryckte du dej lite klumpigt, men du menade väl. Och det visste vi. För du tyckte om oss, precis som vi är.
Och den kärleken, omsorgen, humorn, glädjen och musikglädjen ska vi bevara och ge vidare.
För att våga bry sej, våga stå för det man tycker, älska och ta hand om sina nära och kära, ha roligt och njuta av stunden och dagen det kan bara vara rätt.
Och jag lovar, att jag till jul ska köpa en massa, massa onödiga paket till barnen så de får många julklappar. Precis som du skulle gjort.

Nu ska jag spela gamla svenska klassiker och minnas dej.
Och jag ska sjunga högt och dansa i köket!

Sorg

Inatt dog min svärmor efter att ha kämpat mot bukspottkörtelcancer.
Så ledsamt och jobbigt och ändå så känns det som äntligen.
För så ont, så jobbigt som hon har haft det borde vara förbjudet. Så korkade som en del läkare har varit borde vara straffbart.
Men sista tiden var iaf smärtfri och hon somnade in lugnt och fint.
Nu är det minnena som får glädja oss.

Barnen var lite arga och ledsna för att deras farmor var sjuk.
Men jag frågade då, VEM ska vara sjuk då?
Vems son, dotter, mamma, pappa eller farmor ska vara sjuk och dö då? För ALLA har förhoppningsvis någon som tycker om en och som saknar och sörjer om man dör.
Döden måste finnas, för om ingen dör så kan ju inte någon ny födas.
Stannar vi livet för alla i hela världen NU!!! så är ju inte det så kul heller.
För jag vill inte ha tonåringar i huset resten av mitt liv. O ni vill väl bli vuxna och få egna barn?
ALLA kan inte leva för då får vi inte plats på jorden.
Att vara ledsen är ok, att vara arg och bitter är inte bra.
Och det viktigaste av allt, Det är bättre att ha älskat och kännt sej älskad och bli ledsen än att inte ha upplevt kramar, skratt, kärlek och förtroenden.

Så nu mår de ganska ok. Ganska ok är bra. För det kommer dagar och stunder som är jobbiga och hemska. Och det kommer bra och roliga dagar och stunder. Det är bara att ta sej igenom allihopa.

Någongång för länge sen såg jag en film som utspelade sej "efter döden". När man dött så var man på en plats man trivdes och i den åldern man mådde bäst.
Vilket för mej är en härlig tanke! Så jag tror att svärmor är ca 45år, jeans, vit skjorta och svart väst och sitter bredvid Elvis Presley och säger "Come on, play some rock for me". Och de spelar och sjunger och har det härligt. När hon tröttnar på Elvis så går hon till sin husbil och hämtar en stol och sätter sej vid sjökanten i solnedgången, löser korsord och väntar på Iréne. Fiskespöt till henne ligger och väntar.

Om en stund ska vi köra hem till Iréne och krama om henne. För vi som lever, vi måste ta tillvara stunderna och vara rädda om varandra.
Kram till dej,Mona

Det är mycket nu

Ibland kör allting ihop sej och det känns som jag springer efter med andan i halsen. Om revolutionen hade fungerat så hade mammor haft 8 armar så man kunde göra många saker samtidigt. Som laga mat- sticka- diska och vika tvätt. Eller klippa gräset- räfsa- luka i rabatten och plantera. Eller läsa en bok- sticka- stryka och putsa fönster. Ja,ja, drömma kan man.
Men just nu är det många omkring mej som är i behov av stöd och hjälp. Är så glad att jag har goa vänner att "gnälla" av mej hos så jag orkar ett tag till.
För det kommer att vara jobbigt ett tag framöver. Men så är det, sorgen måste ju ut och igenom. Finns inget annat.
Är välsignat glad att barnen har förmågan att "stänga av" ledsenheten emellanåt och vara som vanliga barn.
Är glad över att det är höst, för jag tycker om hösten, färgerna, vattenpölarna, läsa en bok och allt man kan göra när det är kallt och ruggigt.

Så njut av stunden, NU! KRAM Mona

Fördomar

Efter en vistit på sjukhuset o lite husmorssemster är jag hemma igen. Mår bra. Men så många märkliga människor man träffar. Delade rum med en skånsk kvinna som konverterat till muslim för 15 år sedan. Uppvuxen som pingstvän, varit Jehovas några år men nu muslim. Ok, lugnt för mej.
När man delar rum får man ju ofta information man INTE vill få. Som att hon har 6 barn med 3 olika pappor. Ok, fortfarande inte något märkvärdigt.
3 muslimska mycket yngre pappor. Ok, lite fördomar började bubbla i skallen. Men tyst min mun får du socker!!!!
Under dagarnas gång får jag veta att hon och hennes 6 barn, samt övriga kusiner o mostrar alla har Damp/ADHD och/eller grova missbruksproblem, om socialens brist på förståelse, om kronofogdens konstiga sätt, om slappa svenskar, omskärelse, "huklets behov", jämlikhet, "bara använda amfetamin och hasch är ju inte farligt", att män/pojkar inte ska städa/laga mat..... mm.
Samt höra samtal från den förbannade patienttelefonen på arabiska, svenska,, danska finska och någon hemmagjord blandning hela, hela tiden.
Jag har fått ALLA mina tankar om hur trasiga människor kan bete sej konstaterade.
Anser mej inte vara så förskräckligt fördomsfull, men OJ vad jag fick vatten på min kvarn.
Om svenska deperata kvinnor. Om utnyttjande utländska män. Om bristande jämlikhet. Om respekt för varandra. Om kvinnosyn hos muslimer.
Ville bara krama om henne och säga, du duger som du är, du behöver inte någon man för att vara bra. Du behöver inte någon religion för att göra rätt i livet, gå på ditt hjärta. Du är fin, du är duktig och du kan själv!
Men måste erkänna att jag försökte lite fint, men gav upp. En människa med en sådan övertygelse som hon har, den kan jag inte ändra på. Hur gärna jag än ville.

Men så jädra svensk jag kände mej, med svensk make, fasta jobb båda, vanliga barn, Volvo, ingen socialkontakt, inga udda språkkunskaper, jämlika barn som alla tre städar, lagar mat, tvättar och är i garaget.
Är oerhört tacksam över mitt liv, att det är så bra och tryggt som det är.
Fick en blick i en helt annorlunda vardag, ett liv som jag hoppas att aldrig någon som jag står nära väljer.
Hoppas du också har en bra vardag, KRAM Mona

Återkommer inom kort!

Dags för op imorgon. Återkommer när tillgång till dator finns. Troligtvis när jag kommit hem. Men det känns BRA! SUPERBRA!
Så jag hoppas du också mår bra! KRAM till vi syns, Mona

Kanelbullensdag

Dags att sätta igång och göra bulldeg. Får besök från Skåne, så något gott får det väl vara till kaffet. Ska göra något jag aldrig gjort. Göra en enkel sats, dvs med 50 gram jäst. Brukar alltid göra dubbel sats men vi har inte plats i frysen för några bullar. Så enkel får det bli, och antagligen är de slut innan kvällen, så infrysningen känns inte som något bekymmer! Stickandet gick bra sen, med gott om tid, bra belysning och lugn och ro, så har jag nu stickat några centimeter.
Är det nu så att båda strumporna inte håller samma storlek för att jag har stickat olika hårt, då får jag väl sticka strumpor i samma sorts garn tills de är ihop parade, alla. Men det löser sej. Avslappnande är det iaf att sticka.

Dags att baka bullar! Ha en bra dag, Kram Mona

Raggsockar på gång

Har den stora turen att ha en god vän som jag fick ett lätt och bra mönster på att sticka raggsockar. Så idag investerade jag i garn till både Ida och David. Har nu stickat- rivit upp, stickat- rivit upp och nu jädrar ska jag på det igen. Inser att jag har glömt vissa grundläggande saker, som att räkna maskorna.... Följa mönstret.... Hålla katterna borta från garnet....
Men skam den som ger sej.
I övrigt har min regndans gett resultat. Så nu slipper jag planera tvätt, disk och dusch. Men inte önskade jag att det skulle bli storm. Tur man är inomhus och njuter av familjen och livet.
Men gick en runda med hunden innan och utan att jag hann tänka så kommer jag på mej själv att hoppa i vattenpölarna. Ja, ja, hoppas hunden inte skämdes. Och om någon såg mej, så hoppas jag att de också njuter av livet och alla goda stunder.

Snart dags för kvällsrundan med hunden, reflexvästar till oss båda, rosa paraply och lila stövlar till mej och sen ut i regnet. HÄRLIGT att komma in sen och duscha, krypa upp i soffan med en go filt och sticka lite. ÅÅÅÅHHH vad jag gillar höst!

KRAMAR Mona

Fikabesök

Idag kom en ny-gammal vän på nybakad äppelpaj. En lång och härlig pratstund om både ditt och datt. Och så lite annat också. Var mycket givande för oss båda. Kändes bra att vara "till nytta" och komma med lite goda råd och tankar.
Är så glad att inte alla människor upplever mej som mästrande, styrande och högljudd.
För jag försöker iaf vara lyhörd, omtänksam, generös och ärlig.
Men, smaken är som baken, delad. Klart att jag inte lyckas alltid, men det vill jag inte heller. Det är smällarna som får en att växa. Men de behöver ju inte vara så hårda.

Och för er som följt min blogg, jag är på väg till det perfekta äppelpajsreceptet. HAHAHA, där fick hon så hon fes, hon som gör den godaste enligt gubben.
Har inte fått över honom helt till min sida ännu. Men med tiden så.....

Och på söndag är det kanelbullens dag. Så jag får väl baka en hög imorgon så vi kan njuta på söndag.
Håller även tummarna för regn, regn, regn och regn! Åtminstone ett par dar så grundvattnet stiger, är ett jädra passande för att kunna duscha, diska och tvätta. Får tom gå upp mitt i natten o starta maskiner för att det ska flyta på.
Men, det löser sej om det bara kommer lite regn.
Ha det gott, och kom ihåg att njuta av varje dag! Mona

Svärmor

Var hos lilla svärmor igår och hälsade på. Lilla, lilla svärmor. Som en liten fågelunge, ligger hon och bara väntar. Väntar på smärtlindring, på besök, på att orka äta, på att solen ska skina, på att katten ska komma och kela, och på att dö. För så är det nu, det är bara DÖDEN hon väntar på. Om en vecka, 5 veckor eller 2 månader, ingen aning. Men fy f-n för att bara vänta o vänta o vänta.
O vad kan jag göra, ingenting. Absolut ingenting. Hälsa på med familjen och ge en bra stund. Skicka en blomma eller ett kort. O sen vänta, och vänta och vänta.
Låt det gå fort, låt henne slippa lida mer, låt henne få frid snart!
Det blir inte bättre, inte gladare, inte friskare.

Idag, är jag ledsen för jag kommer att sakna henne så hemskt. Men jag är samtidigt tacksam för alla goda skratt vi har fått. Allt bus hon har lärt barnen. Musiken hon har spelat och gett vidare till hela familjen. Alla minnen vi har. Pratar mycket med barnen om farmor och saker som gjorts och sagts. För de ska inte vara ledsna hela tiden för att farmor ska dö. De ska komma ihåg allt bra, allt roligt och alla kramar. Och de skickar sms, skickar kort och gör bra stunder för henne.
Så de förstår att de är viktiga för farmor nu också, fast hon är så sjuk.

Och aldrig, aldrig någonsin kommer jag att kunna sluta älska svärmors fru, som har ställt upp och offrat ALLT för att vårda svärmor hemma. Tänk, att få två svärmödrar och de är bäst båda!!!!!

Njut av din familj och dina vänner, här och NU! För morgondagen vet du inget om! KRAM Mona

Hej hopp

Tja, efter att ha försökt skriva flera kloka inlägg så jädrar skiter jag i det. Kommer inte på något klokt, roligt, intressant eller argt att skriva om. Jo,det gör jag, massor av arga saker. Egentligen. Men det hjälper ju inte att vara arg eller ledsen. Så jag skiter i det också. Åtminstone just nu. Så då blir det bra saker kvar. Saker som gör en glad, berörd, kramig, nöjd och tacksam. För jag har så mycket att vara glad för.
Goda vänner att skratta och gråta med.
Fina, friska, kloka, roliga och kramiga barn, med egna viljor och humör.
En gubbe som tycker om mej som jag är, även nyvaken på morgonen......
Ett jobb jag gillar att gå till och dessutom hyfsat betalt.
Att jag har förmågan att glädjas åt det lilla i vardagen.
Att jag kan skratta ofta och har människor omkring mej att skratta med.
Att jag tycker om att göra knäppa saker, som hoppa i vattenpölar, och att de i min familj också är lite knäppa, ibland.

Vad är du tacksam för idag? Kram Mona

Parkeringsböter!!!!!!!!!!

Tydligen var jag lite småförvirrad när jag parkerade vid sjukhuset idag när jag skjutsade en vän och la parkeringsbiljetten i fickan!!!!! Upptäckte det ca. 5 minuter efter perkeringstiden gått ut och går då till bilen. Och vad skådar mitt norra öga, en PARKERINGSVAKT! Jag blir lite, eller ganska mycket sur på mej själv och går fram och berättar att jag har biljetten i fickan. Hon muttrar, att den har minsann stått där en halvtimme. Och jag visar biljetten och säger att jag fått en blackout och stoppat lappen i fickan istället, men att jag förstår eftersom jag är lite försenad också. Så jag kan ta bötern! O då säger hon, JAG RIVER LAPPEN! FÖR DU HADE JU DEN I FICKAN!
Så glad jag blev! Vilken människa! Vilken KRAM hon fick!
Och eftersom jag slapp betala böterna så undrade jag hur mycket det skulle kostat, och det var 400 kr. Vilket jag lovade att jag skulle skänka till välgörande ändamål istället. Så när jag träffade en hemlös som sålde tidningen Aluma till förmån för hemlösa, och köpte en tidning för en större peng än vad den egentligen kostar.
Så skönt det är, att ha möjlighet och råd att ge något vidare.
Oavsett om det är att ge en främmande människa skjuts, barnvakt, ge bort en påse bullar eller bara bjuda någon på kaffe så tycker jag om att kunna göra någon glad. Och när någon frågar vad jag ska ha, så brukar jag säga -Ge det vidare! För då kommer det tillbaka, rätt som det är!

Så ge ditt leende, din kunskap och din närvaro vidare, så ska du se att det kommer tillbaka från någon annan. KRAM Mona

Måååååååndag!

Nu vecka, nya glädjeämnen! Alla barnen pigga o glada imorse. Bara det kan man ju vara glad åt hela dagen. Sen ska jag på bio med en god vän ikväll, och Marcus undrade om han fick följa med. Så härligt det är att min stora son vill följa med mej på bio. Gissar att jag får bjuda, men det är det helt klart värt :)
Men, ser fram emot en bra vecka. Har jag tur så regnar det några dagar nu. Framförallt för att jag är orolig över grundvattnet, då vi har egen brunn. Men även för att då hinner jag få undan lite inne innan jag ska opereras på måndag. Behöver ju ta lite ute också, men vädret får styra.
Rallyt i helgen var kul, det mesta. Men satt i starten på vår sträcka ihop med några gamla, gaggiga, vet-allt, surk-kar. SÅ TRÅKIGT det blir allt då. De gnällde om än det ena och än det andra. Och inte var de trevliga mot de som inte "var något". Nejdå, snorkiga o bara gick iväg. HALLÅ, ska vi inte tillsammans jobba FÖR att folk ska tycka om rally???? Ville jag bara skrika. Men.... för att inte stöta mej med dem så var jag såååååå trevlig, såååååååå positiv. Ett professionellt bemötande av de i rallybilen då, nejhe, för är de inte kända så är de inte viktiga. GRRRRRR GUBBAR!!!!!
OBS! Jag är inte arg på alla gubbar, bara dessa gubbarna.

Fast ALLA gubbarna, killarna, männen i rallybilarna var jätteglada o goa. Ja, töserna, kvinnorna med, men de är ju inte så många. Och när det var som kallast, jag var som mest irriterad på "gubbarna" och det var lite stökigt så kommer det en rallybil och jag frågar bara "Har ni kul?" och dessa skäggiga gamla rallygubbarna bara skiner upp som barn på julafton och gör tummen upp! Då blir man glad i hela hjärtat! Och när jag sa "BRA, det är därför jag sitter här och fryser!!!", så säger rallygubbarna TACK med ett stort leende. Det leendet höll mej varm resten av tävlingen.

KRAMAR Mona

Fredag kväll

Gubbstackaren är kvar och bygger sträcka. över 14 timmars obetalt arbete idag, och minst lika mycket imorgon. Det måste vara kärlek till rallysporten, eller??? Fast det är ju jäkla kul imorgon när det flyter. Och det var kul idag när det började ge resultat, när band, skyltar och allt kom på rätt plats. Men det är så himla mycket att hålla reda på, för de som är ansvariga. Många trådar att hålla i luften är det. Säkerhet, publikvänlighet, fastighetsägare, saker som ska köras fram, ALLT måste klaffa imorgon. För om det brister någonstans, så kan sträckan stoppas, dvs strykas. Och det vill vi INTE!

Här hemma är det så lugnt, så lugnt. David kollar på film och myser av att ha hela soffan och HELA godispåsen för sej själv. Ida är iväg på övernattning i Åhus med den kyrkliga verksamheten och Marcus sover hos en kompis i Karlshamn. Så David vill INTE med på rally imorgon, för ÄNTLIGEN får han vara HELT SJÄLV hemma. Och eftersom jag och gubben kör redan 06 imorgon och är hemma tidigast 19, så fick han självklart hyra några filmer på ICA. För ska det mysas och njutas av syskon och föräldraledighet så ska det.

Hoppas du också har en bra fredagskväll.

Sträckbygge

Ska bara informera om att detta är en mycket, mycket sällsynt bild. Richard är uppe kl 06.40 och igång i tid. Då han är Södra Sveriges absolut morgontröttaste individ så är det nästan som ett under. Så Richard uppe, glad, igång och på våg till motorklubben i tid...... hm, ska nog köpa en lott idag. För kan han gå upp tidigt, då kan jag vinna på Triss!

Så är det äntligen dags. Efter månaders planering av de inblandade så ska vi bygga sträckan idag. Skyltar ska upp, band ska dras och hinder ska sättas ut. En hög karlar i synnerhet som sluter upp och spettar, lyfter, drar och "asar". Det är tungt, slitigt, svettigt men så jäkla kul. För målet är ju RALLYT imorgon. Är lite fundersam på hur dumma i huvudet vi är, gubben o jag. Som ska kliva upp vid 06, både fredag och lördag för detta. Bilar som luktar illa, låter illa, ryker som f-n och så ska man stå ute hela dagen, oavsett väder så är det 07-18 imorgon som gäller.
Föreslog gubben nyss att han skulle bli intresserad av broderi eller nåt istället för då behöver vi inte hålla på med detta. Gapskratt till svar, så jag antar att han inte håller med mej.
För varför gör man detta? JAA, det har jag frågat mej. Jag gillar inte rally! Det är kallt att stå ute hela dagen. Det gör ONT i HELA kroppen när man är klar. Stressigt, mycket som ska funka, ett jädra ringade sista veckorna för att allt ska klaffa, jaga folk som vill och inte vill men som jag övertalar att vilja......en massa möten. Bilarna låter illa, luktar konstigt och jag har ingen aning om vem som är bäst eller inte.

Men idag, dagen innan så är det kul att bygga sträckan ihop, alla saker ska på plats, jag lär mej MASSOR hela tiden för säkerhet, det är inte så enkelt iaf. Och imorgon, upp tidigt som f-n (jag vet Nina, du gör det jämt!!!), fixa matsäck för dagen, samlas med andra "idioter", de ska placeras ut på rätt ställe och få rätt information för att kunna göra ett bra jobb, låååååång väntan bitvis innan den riktiga tävligen börjar. Och så börjar det låta rallybilar. Och så börjar det lukta avgaser, damm, ibland skog. Då är det kul. Men så kommer det några besökare som bara LYSER av lycka för att de ska kolla på rally. Eller så pratar man med förare/co-driver och de bara berömmer rallyt och sträckorna de kört innan vår. DÅ, är det så det ryser i kroppen. När allt klaffar, alla är nöjda, allt stök, tid, fixande har gett resultat och det flyter på.
Så det är bara att inse, lite dum i huvudet är jag iaf. När jag kunde vara hemma och baka äppelpaj, läsa en bok, gå en runda eller bara vara.
Fast det ÄR kul att ha detta ihop med gubben, planera, fixa folk, träffa glada människor på rallymötena och lära känna en massa, massa nya människor!
För prata, DET TYCKER JAG JU OM!!!!

Ha en underbar dag, KRAM Mona

En blogg till

Nu har jag fixat en blogg till. För den som vill, skicka din mailadress på FB så fixar jag att du får behörighet. Med förbehåll att jag känner att jag vill dela det med dej..... Ta nu inte illa upp, men hela grejen med en blogg till är ju att jag själv kan välja läsare.

Iaf så består denna dagen av planering av framtiden, stryktvätten Allan och äppelpajsbak. Får fikagäster vid 16 som jag har LOVAT äppelpaj. Har ett nytt recept, som jag då själv inte får smaka. Men enligt testpersonerna igår så var den jättegod. Men, ja,ja, får väl inse att Nathalie är bättre än jag på det. Kniper det får jag väl köpa tjänsten av henne..... för inte blir min lika god, trots samma recept.

Njuter av det härliga höstvädret. Längtar efter att få gå en runda i skogen och sparka i höstlöven! Ska köpa mej ett par nya färglada stövlar. Och ett par rejäla skor att ut och gå i, nu när mitt nya liv är på gång.
Passar bra nästa vecka, för på tisdag ska jag lämna katten vid 8 på djursjukhuset i Växjö, lämna en bekant på sjukhuset vid 9.30 och sen hämta katten vid 15. Jag kör ju inte hem emellan. Sen är det kvickt hem, fixa mat till familjen och till frissan vid 17. Och motorklubben vid 19. Sen är den dagen slut! Och jag med troligtvis.

TUR att inte alla dagar består av fullspäckade schema.
Njut av livet en stund, det försvinner så fort. KRAM Mona

Tja, jag undrar och funderar

Nu är det allvar! Operationen ska bli av och det känns så bra. MEN, känner att det är "för mycket" att dela med sej till "alla" som kan läsa detta. Så nu undrar jag, är jag knäpp om jag skapar en blogg om min operationen och allt däromkring? Isf får det väl bli med lösenord eller hur man nu löser något sådant. Så blir det bara såna som jag vill ska läsa som kan läsa. Kan man göra så? Jag kan ju ingentin om sånt här, kan ju inte ens få in besöksstatistik. Ngn som vill hjälpa mej?
Tyck till, är det någon som vill läsa det?

Sov så gott och hoppas du drömmer härliga drömmar, Mona

HURRA!!!! och jäkla skit......

Dagen började inte så bra, men NU är jag så glad, så glad.
Tänk att ett telefonsamtal kan göra så stor skillnad. Både bättre och sämre.
Men idag var det bättre!!!! I allra högsta grad. Har stått i kö för operation sedan i mars. Ringde i augusti och kanske, kanske skulle det bli innan jul. Men idag ringde de och undrade om jag ville ta ett återbud. Men HALLÅ!!!! JAAAA, såklart.
Ska nu opereras den 5/10 och kommer att vara sjukskriven i minst en månad. Och som jag har längtat så är jag SUPERDUPERJÄTTEGLAD!!!!
Men..... precis som på myntet så finns det två sidor.
Har ju glatt mej så mycket åt att vara stäckchef på Ryd Rallyt den 10/10. Alltså jag har LÄÄÄÄÄÄNGTAT till att få vara på egna ben och styra och ställa. Men som nyopererad kan jag inte vara det. SNYFT!!!
Dessutom har vi skolträff för oss som slutade 9-an för 25 år sen den 17/10. Och den har jag sett fram emot, men ...... ja, åka dit kan jag ju men inte äta och dricka.
MEN det är en bagatell i det stora hela.

Jag är så glad för jag är lycklig, jag är så lycklig för jag är glad! KRAM

Utmaning från Nina

Jaha, beskriva någons blogg med ETT ord. Det är ju inte det lättaste. Att läsa Ninas blogg är ju så mycket. Men, men ett ord är det sagt.
Jag tycker Ninas blogg är BERÖRANDE.

Och nu ska jag utmana minst 5 bloggare. Så jag utmanar

Ida
Anna-Maria
Tina
Caroline
Åsa

KRAM till dej, Mona

Passa precis rumpa

Jag tycker det är så roligt att skoja och tramsa med folk. Det vet alla som träffat mej en gång. Eller hört mej, eller sett mej. Den finaste komplimangen jag kan få är när jag är hos folk och någon kommer och säger "Är inte Mona här?". Alltså HUR kan man missa mej? Jag syns väl och hörs väl ALLTID! Och antingen vänjer man sej, eller så undviker man mej. En del har mardrömmar länge, men det är mer deras problem än mitt. Iaf idag kom en korpulent man i sina bästa år hit. Han är ganska så känd för att vara högljudd och vältalig, lite som jag!!!! Men han har en sådan rumpa som är "passa precis rumpa". Och det var jag ju tvungen att tala om, sätter såklart mina händer och nyper till. Visar sen mina skålade händer för honom och hans fru..... och talar högt och tydligt om att han har en fantastiskt fin passa precis rumpa för mina händer! Och han rodnar! En karl på snart 50 år som rodnar! DET tycker jag är härligt. Och jag hoppas han blev glad, jag får väl säga det igen när vi träffas så han fattar att jag inte drev med honom, denna gången.

Annat var det när det begav sej och jag var ung och oförstörd. Kan ju säga att det är mer tur än skicklighet som gjort att jag inte fått en smäll när jag dundrade fram till främmande killar och placerat mina händer på deras läckra rumpor och talat om att de har en passa precis rumpa. De flesta blev glada, snopna och bjöd på något att dricka och kanske en dans eller två. Och satsar man inte kan man inte vinna! Och hade inte Richard kommit hem till mej på kaffe i arbetskläder så hade jag fortfarande bara varit kompis med honom. För hans rumpa i Fridafors bruks arbetskläder.... ja, då blev det såhär. Det är ju tur att skönheten sitter i betraktarens öga!

Hoppas du snart ser en passa precis rumpa! Kram Mona

Ledsen

Cancer, det är allt en jävla sjukdom!

Goda vänner

Var kommer allt goda, rara, fina, trevliga och omtänksamma människor ifrån? För just nu känns det som att ALLA är runt mej. I vardagen, när jag handlar, på möten, hantverkare, de som får bilarna lagade, jobbet, "gamla" arbetskamrater, vänner i närheten och vänner på avstånd, gamla bekanta och nya bekanta, på Faceboook, alla fina bloggar jag läser och framförallt i lokala butiker och föreningar.
Alltså, självklart alla är ju inte så trevliga. O det märks att alla inte gillar mej. O det behöver de inte göra. För det är så många som är så glada och omtänksamma och bara bryr sej. Jag gillar livet just nu!

Senast igår var en så bra dag. Dagen började kass, hade migrän. Men tablett och sömn fick livet i balans igen. Fick besök från Stockholm, en snygg trevlig kille som Richard skulle hjälpa. Och som vanligt dundrar jag på och bara frågar. Visste sen tidigare att han jobbar med lite hemsidor och är en allfixare. Och, jag gjorde nog bort mej, igen. För han har någon hemsida som heter...... stylesearch.se och är visst jättestor, plus att han har moppenet.com och så säljer han stjärnor????
Jaja, det är bara och inse, jag gör bort mej HELA tiden. Inte för att det gör något, men jag kanske, kanske, kanske inte ska vara lite spydig mot alla. För naturligtvis fick han pikar för att han är stockholmare, snygg, trevlig, kör fin bil..... Men hallå... VEM kan missa tillfället att vara spydig när det kommer en SNYGG kille som kör en pickförlängare, kör över 50 mil för att Richard kan, telefonen ringer hela tiden, hittar inte någonstans utan GPS och kör dessutom fel...., tycker att tjejer ska se ut som Barbiedockor och helst dyrka honom men ha ett eget liv????
Det är ju bara läge för att vara spydig, hela tiden.

Det var inte så allvarligt att jag var spydig, han säger att han tycker om att vara hos oss. Allvarligt däremot var det när jag var 18 och jag handlade på Domus i Karlshamn. När jag kom till frysdisken så stod min mormor där och putade med baken och skulle ta något djuuuupt ner. Jag går fram och daskar till henne i baken med hela handen så det låter och säger samtidigt högt och tydligt "Här står du med din stora röv". Men mormor hade nog lånat ut röven till någon annann! För ansiktet och rösten o resten av kroppen var INTE mormors!!!! Snacka om att tanten var ARG!!! För så kunde man inte säga till någon, bete sej på det viset osv. osv. Trots att jag sa att vi har den humorn och att min mormor inte hade tagit illa vid sej så..... I över 1 timme fick jag stå där med skammen innan tanten lugnade ner sej och jag fick gå... Och i flera år var hon sur när vi mötte varandra på stan och munnen hennes blev som en höneröv. Ja, ja, livet är kul nästan jämt. Mormor, hon skrattade gott när jag berättade det för henne.

Hoppas du får skratta idag! KRAM Mona

TACK

Kan bara säga att en liten tjej gjorde min dag fullkomlig idag! Lagom trött efter att ha jobbat, kom jag hem och på köksbänken låg ett litet fint paket med mitt namn på. I det så låg det en jättefint pärlhalsband. Då alla mina är för stora för sådant nu så blev jag mycket, mycket fundersam.
Skenar ut till gubben som berättar att det kommit en liten tjej som gjort detta till MEJ och det var mycket, mycket viktigt att lämna. Och så var jag inte hemma!
Jag ringde iaf och pratade en stund och talade om att jag blev så glad att jag började gråta. För vi känner varandra inte så väl, vi umgås inte och har bara träffats några gånger. Och så har hon tänkt på mej, bara sådär! Kommer att ha detta på mej och njuta av att vara omtyckt!
TACK, kvinnan med de magiska händerna för att du har så fina barn!

Hoppas du också är omtyckt idag! Kram Mona

Ida

GRATTIS IDA PÅ NAMNSDAGEN!!!!!!!!!! Världens finaste tös!



För visst har jag tur, som har tre så fina barn. För jag tänker faktiskt skryta och säga att jag är stolt över mina barn! De är söta, fina, snälla, duktiga i skolan, ofta hjälpsamma hemma, sällan bråkiga, har humor, har empati och är alldeles, alldeles vanliga ungar.

Senast igår blev jag tårögd, när Marcus lägger armen om mej när jag står och lagar mat och han provsmakar potatismosen och såsen, och han säger då "Mamma, du är inte snäll mot andra människor! För du lagar så god mat att INGEN annan har en chans". Att han tycker det är ju kul, men att han säger det är ännu roligare.
Idag har jag ringt till chefen för Solängen i Ryd. Marcus ska ut på praktik v 3-7 och vill gärna vara på hemmaplan. Och eftersom vi har ett fantastiskt fint servicehus med alldeles alldeles underbar personal, så ringde jag och kollade om de vill och kan ta emot honom. Vet inte riktigt hur det funkar eftersom han går i skolan i annan kommun, men det löser sej väl. Får svar efter deras personalmöte. Men..... tror och hoppas på posivit besked. Eller vad säger ni som jobbar på Solängen som läser detta, visst vill ni ha min stora, söta, fina son hos er!!!!!

I övrigt är livet ganska bra. Jag säger ganska för min svärmor är ju sjuk. Även om jag inte kan göra så mycket, så finns hon ju i tankarna. Inte hela tiden, men ofta. Tar mycket energi. Men det är ju så det är, livet. Lever man så ska man ju dö.
Det svåra just nu är att hon har så ont och inget smärtstillande funkar. Det som borde funkat tål hon inte. Så det känns så maktlöst, att hon får ha så ont. Och egentligen så är väl inte döden så otäck. Det är mer att hon vill ju LEVA! Men leva och ha så jävla ont, då kan det vara.

För det kommer att bli så tomt. Är iaf glad att vi alltid har talat om för varandra hur mycket vi tycker om varandra. Och VAD vi tycker om! Så min svärmor vet precis hur mycket och varför jag älskar henne, precis som hon är. Och vi vet, att hon tycker om oss, med fel och brister. Det är skönt att ha den vetskapen, nu när livet är på väg att rinna ut för henne. Att VETA och inte behöva säga allt nu när livet ändå är jobbigt. Utan det räcker med en klapp på kinden, en blick eller ett vykort, så vet både hon och vi vad vi menar. Det måste vara kärlek, när den är som bäst.

Önskar dej en dag fylld av glädje, Mona

KRAM

Ta tillvara dagen idag. Imorgon vet du inget om!
Säg till de du tycker om, att DU TYCKER OM!!!
Njut av stunden som är NU!
Var tacksam för livet du har!
Gör det som är rätt i ditt hjärta, resten löser sej!



Kram till alla! Mona

Ibland så....

blir jag så fundersam över mej själv och saker runtomkring.
Försöker vara ärlig och rak och "bra". Lyckas ibland bättre, ibland sämre. Men jag är ju som JAG ÄR. Behöver inte vara omtyckt av alla. Men vill att mina åsikter och mitt "tänk" också ska respekteras och diskuteras. Även om jag har fel. Vilket ju händer ibland... ganska ofta. Fast sällan om man tänker på hur mycket jag pratar.

Allvarligt talat, VARFÖR kan människor inte vara ärliga och säga och stå för det dom tycker. HUR kan en människa verka glad att se mej, prata, fråga, skratta och söka kontakt lite emellanåt utan orsak och sen bara tycka annat egenligen enligt tredje person. Kommer INTE att konfrontera, däremot vänta ut. För det är inte första gången. Men jag tänker inte bli arg, ledsen eller ens besviken idag.
Jag tänker kallt konstatera att denna personen är såhär, jag är som jag är och det gäller att GILLA LÄGET! För jag kan inte förändra någon annan mer än mej själv.
Och det gör jag, jag ändrar, växer, lär mej och lyssnar hela tiden.

Tänker inte låta någon annan bestämma hur jag ska må, och jag SKA må bra idag.
Kan det inte sägas till mej så vi kan ha en dialog, då finns det inte.

Jag brukar säga "Hur ska jag veta att jag gör fel, när ingen talar om vad som är rätt". Så, så får det bli!

För varje minut av ilska eller ledsenhet, är 60 sekunder av glädje som missats.

KRAM, och hoppas av hela mitt hjärta att du väljer ATT DU ÄR BRA istället för motsatsen/Mona

Vänskap

Vänner, en skattefri förmögenhet, brukar jag säga. Och visst är det så. Tycker internet och mobiltelefon är underbart. Man kan hålla kontakt hur lätt som helst. Ibland så lätt, att det skönaste är att bara dra ut telefonjacket, bryta strömmen och stänga av mobilen. För man är ju nåbar, alltid. På promenader, vid bilkörning, på semester, vid middagsbordet, i affären, på kalas, framför tv-n.
Jag brukar lägga av telefonluren när vi ska äta middag så vi får en stund med lugn och ro. För det ringer ju ofta någon om bilråd. Och gubben, han kan inte säga NEJ!. Hen ska bara............ Vi har gemensamt bestämt att vi får inte ha mobiler med vid matbordet. Dvs inga sms eller samtal får besvaras eller skickas. Klart det finns undantag, men för det mesta funkar det bra. Tycker det är viktigt att vi sitter ner, tillsammans och pratar om dagen, vad som varit bra, roligt, jobbigt eller vad som helst. Är ju sällan en måltid utan gapskratt. Men så är vi inte heller kända för att vara tysta och försynta heller......

Tycker livet är i ett bra skede nu. Många människor som jag fått en närmre och bättre relation med tack vare internet. Jag kan ju själv välja vad, när och hur jag loggar in. Men får många goda skratt via Facebook. Det måste jag erkänna. Lätt att nå folk, lätt att chatta och så kul med dessa meningslösa eller viktiga saker som vi alla lägger ut. Inte för att det ersätter att träffas "på riktigt", men visst är det roligt att kunna dela med sej, få bry sej, skratta med/åt någon eller bara få uttrycka en åsikt. Viktigt eller inte, så kommer det en reaktion.

För mina barn är det också bra, det här med internet. I lagom dos. Men barnen har vänner som hela vårterminen var här efter skolan ibland. De levde gömda med utvisningshot över sej. Så det var lite pyssel med att få allt att funka och att få dem att få några timmar av vanligt liv. Är glad att vi kunde finnas för dem. Fick många goda kramar och många skratt. Många förtroenden också. Men under sommarlovet verkställdes utvisningen så de är tillbaka i sitt hemland. Och som tur är så har de tydligen tillgång till internet ibland för Ida brukar chatta med Ereza. Är så glad att de fortfarande kan ha kontakt, fast de är så långt borta.


Överst, David, Altin och Alban. Längst fram Ida, Ereza och Marcus

Tycker det är konstigt att vissa människor kommer in i livet så himla rätt ibland. De kanske bara finns där ett kort tag, en del blir för alltid. Somliga vänner blir mer ibland och mindre i perioder men de finns alltid kvar. Några kliver fram när det blåser som värst, andra försvinner vid en liten bris. En del människor tycker man om direkt, en del växer det fram, en del överraskar när det har hänt något.
Men så finns det de som finns där alltid, i evigheter och bara tycker om en som man är. Alla är viktiga för att livet ska funka.

Så har jag inte sagt det till dej på länge, så är du viktig för mej. Jag tycker om att prata med dej, krama om dej och kanske skratta med dej. Behöver du skälla, gråta eller bara vara, så är du välkommen då också. Jag kanske inte kan hjälpa dej, men jag kan i alla fall lyssna och finnas. För jag lovar, är det inte rätt läge just då, så säger jag till. Om du lovar detsamma! För så många, goa, ärliga, mysiga, kramgoa, berörande, kloka och fina människor som finns omkring mej nu, det är lyx. Jag njuter av varje minut! Gamla vänner, nya vänner, familjen, arbetskamrater från "förr" och nu, grannar.....
En stor kram till dej! Nu ska jag gå och njuta av min underbara familj/ Mona

Varför tar det aldrig slut????

Jag menar tvätten! Igår var tvättkorgen TOM! Bara det är ju helt fantastiskt! Men så strök jag och fick undan all ren tvätt också, jag menar ALLT! Och nu har jag 7 maskiner att köra...... Ida kom med en HÖÖÖÖÖG innan hon gick till skolan. David (som är hemma och förkyld) kom med en HÖÖÖÖÖG när han vaknade. Och sen kom Marcus (som är ledig idag) men en jädra HÖÖÖÖG till + att han hade bäddat rent.
Så hej och hå, nu vet nu var jag ska lägga min engergi idag. Mellan tvättmaskin och dammsugare och kanelbullar. För det SKA jag göra idag. Igår räckte tiden och orken inte till.
Men det är synd att man inte kan städa och tvätta en gång för alla. Eller var 10.e år, som man målar huset, DET skulle jag tycka om.
Förvisso vaknade jag idag med en OERHÖRD lust att skotta snö!!!!!!!!!!!!!!! Så DET slipper jag iaf.


För att visa hur killen jag missade på ett kort ser ut så sätter jag in denna bilden idag. Marcus och Kalle vid Ebbamåla Bruk en Järnnatt förra sommaren.

Ha en fortsatt underbar dag, Kram Mona

Konstigt

Ibland kan jag inte låta bli att bara förundras. Det blir lite känslan som Astrid Lindgren beskriver i Emil i Lönneberga. "När två pojkar av samma sort möts, då tänds en stjärna". Och så känns det ibland. Senast häromdagen när vi satt ute och åt så kom "Bonudd". För alla som inte vet så har han haft en bilskrot och mekar med bilar. Kallas Bonudd, för där bor han. Hur enkelt som helst.
Men när han och gubben börjar prata, så kommer det ut ord ur deras munnar som ingen människa kan förstå sambandet av..... Det pratas konsistens, material, hållfasthet, tillverkare, utbytesdelar mm. Det värsta är inte det som kommer ut munnen på den ene, utan att den andre nickar, ser glad ut och svarar. På samma språk! Kan ibland få "tvärtomkänsla" när jag är hos läkaren eller lyssnar på någon som pratar om något jag inte är intresserad av. Att jag ser munnen röra sej, hör att de pratar men förstår inte vad de säger. Och då är det ändå på det språk som jag förstår.
Vad jag tycker är roligt är när jag träffade Richard och det pratades rally och bilar så fattade jag absolut inget. Men nu, när jag är engagerad en del i rallyt och får en massa massa information om bilar, delar och mojänger så känner jag igen och förstår en del. Inte allt, inte så mycket alltid, men det är så roligt att lära.



Det finns ett märkligt fenomen här hemma. Att jag pratar och barnen svarar. Jag VET att de har hört mej, för de svarar. Men VARFÖR lyssnar de inte? För så är det ofta.Och sen låter de snopna när jag höjer rösten och är lite irriterad för inget händer.... Är likadant när de letar efter något, de tittar men ser inte och genast "Mamma, var är.....". Men hallå!!!!!!!!!! OM de letar efter tejp, så är det antagligen, troligtvis och med stor sannolikhet i lådan där vi har tejp, pennor och sånt. Har ALDRIG haft tejp i kylskåpet, skohyllan eller i tvättkorgen. Däremot har vi haft en köttbulle i o´boyen........
Vilket kräver en förklaring, som är enkel. Ibland har vi köttbullar som pålägg, och någon har helt enkelt i ett förvirrat tillstånd tappat en köttbulle. Det konstiga är att någon har tappat den och inte letat upp den. Det normala är att så är livet hos familjen Almqvist. Här kan allt hända.

Hoppas du får en fin dag och många goda skratt, KRAM Mona

Stolt

Måste erkänna att jag i veckan blev mycket stolt över Marcus. Jag är stolt över alla tre. De är fina och goa och duktiga alla tre.
Men tycker att Marcus är modig som vågar bjuda på sej själv. Som ny elev på Väggaskolan (med 1100 elever eller så), klär han ut sej till tjej när de har nollning i hans klass. Med 28 tjejer och 3 killar så...... kunde han valt att låta bli att göra så mycket. Men han är antingen eller.....
Så vi köpte strumpbyxor, nagellack och smycken. Letade upp en klänning och handväska.
Får säga att det var en MYCKET märklig känsla att måla ceriserosa nagellack på honom. Men naglarna på fötterna och händerna blev så rosa och fina.
Nästa knäppa känsla blev när jag skulle hjälpa honom på med STRUMPBYXORNA! Höll på att skratta ihjäl mej när han gick iväg för att klä på sej för att kunna åka bussen.
På skolan fick han hjälp av klasskompisarna att göra en make up.
Och han gjorde succe! Mest när han visade att han hade målade naglar......

Men är så stolt över att han, trots stamning VÅGAR göra detta. Härligt att ha så bra självkänsla att våga bjuda på sej själv såhär.




Så till mina fina barn, Ni är glädjen i mitt liv! Tro på er själva! Ni är bra! ALLTID! Och till alla andra, ni är också bra, tala om det för dej själv, NU! KRAM

Puckat

Det är inte alltid det blir som man tänkt, men det kan bli bra ändå. Ibland.....

Tänkte jag skulle vara smart vad gäller bloggen och ligga lite före vad gäller bilder. Så jag har sparat några inlägg med bilder för att kunna skriva text när andan faller på. Men inte f-n trodde jag att det publicerades som den dagen jag sparade det..... trodde väl i min enfald att det skulle bli samma datum som jag publicerade. Ja, ja man lär sej något nytt varje dag. Så det är möjligt att några inlägg kommit lite puckat.

Vad som inte är puckat är att jag är ledig till söndag, är sugen på att hoppa i vattenpölar, baka kanelbullar och läsa en bok. Men.... måste ta tag i den stora tvätthögen ALLAN. Tur att allt är rent och bara ska sorteras, vikas och strykas. Tur är det också för jag tycker om att stryka och har en (förhoppningsvis) bra film att titta på samtidigt. Och att ICA har öppet till 21 så jag hinner se den och lämna tillbaka den i rätt tid.

Och en STOR KRAM till MO, som ska ta beslut idag! Bekvämt att stanna, lärorikt med något nytt!

Önskar dej en fortsatt bra torsdag! Kram Mona

Glad

Jag är så glad för jag är nöjd. Och jag är så nöjd för jag är glad.

När David var 4-5år kom han hem från dagis och kramade om mej och utbrast "Mamma, du är go att krama, bättre än fröken". Jaha, undrade jag, varför då.
"Jo, för du är så mjuk och mysig". DÅ blev jag glad och tårögd.
Vilken gåva det är att ha barn och familj som tycker om en som man ÄR!
Och att DESSUTOM ha vänner som finns där när det blåser, det är fantastiskt!
För det är ju lätt att tycka om och finnas där bra dagar!



Vad är du glad för idag? Kram Mona

Sovmorgon

Det finns så många ord och meningar som jag tycker om.
Sovmorgon. Lön. Kram. Middagen är klar. Jag tar disken. Jag har dammsugat. Roligt att se dej. Idag mår jag bra. Tack. Hej. Idag i skolan var det så roligt. Kul att se dej. Dej tycker jag om. Kom över på en kopp kaffe. Tack för maten, den var god. Jag känner mej som hemma hos dej. Mona, får jag komma över och leka med dej. Du som brukar veta....
Det är som kramar allihop!
Har bestämt mej för att jag ska SUUUUGA åt mej alla bra saker, och de dåliga.... ja, de kan jag ju inte göra något åt. För alla kan inte tycka om mej, eller tycka som jag. Allt kan inte bli som jag vill, det kan bli bra ändå.
För jag orkar inte lägga energi på att reta mej på att det inte blir som jag tänkt. Idag tex skulle jag ha sovmorgon och bara NJUUUUUUUTA!!!! Ingen tid att passa, inga måsten och ingen gubbe som skulle laga bil. Då ringer telefonen strax efter 8. Tur att Thommy som ringer alltid är lika gullig för honom kan man ju inte bli sur på. Och eftersom han skulle hit med makadam som gubben skulle ha så var det bara att upp och ta emot. Och då var jag ju redan vaken så sovmorgon- bort bort bort.
Hjälpte (tror jag) Thommy med att få undan bilar i trädgården, skyfflade lite makadam och sen väckte jag alla barnen. För får inte jag sova ska minsann inte de heller. Men de var vakna alla tre. Elaka ungar som inte ger mej glädjen att få väcka dem....
Är glad över att de vaknar i tid även skolmornar när Marcus och Ida har busstid att passa. Men hittills har det gått bra. Men det är många mornar till innan deras skoltid är över.
Marcus ser nästan så här glad ut måndag morgon klockan 06 när han ska kliva upp!!!!



Men istället för att vara irriterad för att jag inte får sovmorgon förrens nästa helg, så är jag tacksam över att jag inte har så ont i tanden idag som igår. Det är inte bra, men lite lite bättre. Är egentligen tacksam över att jag har fått bra hjälp av tandläkaren under och efter tandutdragningen. Det är ju bara att gilla läget. Är trist, men egentligen är det bara en liten liten liten bagatell i livet.

Och TACK för att ni är flera som har berättat att ni tycker om min blogg. Ni får gärna skriva kommentarer! Det räcker med en liten hälsning och ert namn. Är så KUL att få respons på det jag skriver.

En stooooor KRAM till dej, för det är du värd. Så gå och krama någon du tycker om! NUUUU! Mona

Guldia och Silvia

Idag kom jag att tänka på när Ida var omkring 5 år. Hon lekte med en annan flicka och de skulle leka prinsessor. Men de kom inte på några bra namn så de kom och undrade vad Sveriges prinsessa hette. Jag berättar att vår Kronprinsessa heter Victoria, hennes lillasyster Madeleine och deras bror Carl Philip.
Det tyckte de inte var så kul namn, så jag berättade att vår kung heter Carl Gustaf och att hans fru heter Silvia.
Då ropar Ida glatt "Det var fint namn!! GULDIA och SILVIA, det kan vi heta".
Vilken tur att det fanns slöjor och diadem och smycken i både guld och silver så de kunde leka. De namnen används länge när de lekte prinsessor sen.

En del dagar

Idas kalas gick bra. Inte så många gäster, Idas farmor orkar inte med "stök". Och självklart tar vi hänsyn till det. Det är så jobbigt att se någon som alltid har varit framåt, pratig och driftig, bli som en liten fågelunge i kroppen och bara är. Gör ont i mitt hjärta.
Men det finns saker som man inte kan påverka, det är bara att göra varje stund så bra som möjligt av livet. Det är bara så sorgligt att någon man tycker om måste bli sjuk för att man ska förstå att ta tillvara alla stunder.

Jag brukar säga att den som blir glad åt lite, den blir glad åt mycket. Är tacksam över att jag brukar glädjas mycket. Nu har det varit svårt några dagar, att njuta.
För det känns konstigt att vårt liv, här hemma hos mej är som vanligt. Och så har svärmor en så jobbig vardag, jobbiga stunder nästan hela tiden.
Har iallafall gjort svärmor och svärmor glada idag, skickade blomsterbud.
En STOR bukett, med ett kort "Till de gulligaste svärmödrarna, Kram Mona".
Jag VET att de vet att jag tycker om dem så mycket. Men det kändes bra idag att tala om det för dem. Och inte bara skicka "Krya på dej" eller "Tänker på dej"-blommor.

Är det något jag vill, så är det att tycka om folk för det de ÄR, inte för det de borde vara. Ibland glömmer jag det, men jag försöker.

Var rädd om dej idag, tänk på att njuta här och nu.
Imorgon vet vi inget om. KRAM Mona

Ida 13år

Ett stort GRATTIS till Ida som blir 13 år idag.
Många kramar till världens goaste tös, KRAM Mamma