Känns som stopp i skallen

HUR kan jag ha stopp i utflödet vad gäller ord? Alltså, jag som pratar så mycket jämt.
Tja, kan vara så att just nu är det så mycket som händer som är jobbigt. Och inte vill ni läsa om hur arg o ledsen o besviken jag är på en del folk.
Nej, nej, nej! Är bättre att skriva om saker jag tycker om.
För det är så många saker som är bra som händer också.
Men funderar, det gör jag.

På varför människor inte är ärliga och raka.
På varför man inte kan lita på de som är familj, släkt, syskon.
På varför man inte kan få vara som man är.
På varför man ine kan bli omtyckt för den man ÄR och inte den man borde vara.
På varför en del människor försvinner så fort det är jobbigt för någon de tycker om/ umgås med och dyker upp som gubben ur lådan när livet är i balans igen.

På varför människor som knappt känner mej och min familj bryr sej mer om oss när vi har det jobbigt än de som "borde".
På varför jag har sån tur att jag har så många fina vänner omkring mej som bryr sej, hör av sej och finns där när jag/vi har det jobbigt.
På att släkt får man, och vänner skaffar man.
På att jag är stolt och glad och tacksam över att jag faktiskt är som jag är.
På att jag är ödmjuk och tacksam över min fina familj och alla fina människor som finns omkring mej.

På att livet är för kort för att vara arg och ledsen.
På att var och en får vara ansvarig för sej själv och sitt mående.
På att varje minut av ilska är 60 sekunder av glädje jag missar.
På att HÄR och NU är livet viktigt.
På att jag har ett ansvar för mej att göra varje dag så bra som möjligt.

På att det är ok att vara ledsen, besviken och arg.
På att det är skönt när man blir glad och nöjd igen.
På att jag ska njuta av de som finns kvar och som tycker om mej och min familj.
På att jag ska tala om för de jag möter att jag tycker om dem eller att de gör något bra eller att de är viktiga för mej.
På att livet, det är faktiskt ganska kul att leva.

Så lev ditt liv NU, för morgondagen vet du inget om. KRAMAR Mona