Vänskap

Vänner, en skattefri förmögenhet, brukar jag säga. Och visst är det så. Tycker internet och mobiltelefon är underbart. Man kan hålla kontakt hur lätt som helst. Ibland så lätt, att det skönaste är att bara dra ut telefonjacket, bryta strömmen och stänga av mobilen. För man är ju nåbar, alltid. På promenader, vid bilkörning, på semester, vid middagsbordet, i affären, på kalas, framför tv-n.
Jag brukar lägga av telefonluren när vi ska äta middag så vi får en stund med lugn och ro. För det ringer ju ofta någon om bilråd. Och gubben, han kan inte säga NEJ!. Hen ska bara............ Vi har gemensamt bestämt att vi får inte ha mobiler med vid matbordet. Dvs inga sms eller samtal får besvaras eller skickas. Klart det finns undantag, men för det mesta funkar det bra. Tycker det är viktigt att vi sitter ner, tillsammans och pratar om dagen, vad som varit bra, roligt, jobbigt eller vad som helst. Är ju sällan en måltid utan gapskratt. Men så är vi inte heller kända för att vara tysta och försynta heller......

Tycker livet är i ett bra skede nu. Många människor som jag fått en närmre och bättre relation med tack vare internet. Jag kan ju själv välja vad, när och hur jag loggar in. Men får många goda skratt via Facebook. Det måste jag erkänna. Lätt att nå folk, lätt att chatta och så kul med dessa meningslösa eller viktiga saker som vi alla lägger ut. Inte för att det ersätter att träffas "på riktigt", men visst är det roligt att kunna dela med sej, få bry sej, skratta med/åt någon eller bara få uttrycka en åsikt. Viktigt eller inte, så kommer det en reaktion.

För mina barn är det också bra, det här med internet. I lagom dos. Men barnen har vänner som hela vårterminen var här efter skolan ibland. De levde gömda med utvisningshot över sej. Så det var lite pyssel med att få allt att funka och att få dem att få några timmar av vanligt liv. Är glad att vi kunde finnas för dem. Fick många goda kramar och många skratt. Många förtroenden också. Men under sommarlovet verkställdes utvisningen så de är tillbaka i sitt hemland. Och som tur är så har de tydligen tillgång till internet ibland för Ida brukar chatta med Ereza. Är så glad att de fortfarande kan ha kontakt, fast de är så långt borta.


Överst, David, Altin och Alban. Längst fram Ida, Ereza och Marcus

Tycker det är konstigt att vissa människor kommer in i livet så himla rätt ibland. De kanske bara finns där ett kort tag, en del blir för alltid. Somliga vänner blir mer ibland och mindre i perioder men de finns alltid kvar. Några kliver fram när det blåser som värst, andra försvinner vid en liten bris. En del människor tycker man om direkt, en del växer det fram, en del överraskar när det har hänt något.
Men så finns det de som finns där alltid, i evigheter och bara tycker om en som man är. Alla är viktiga för att livet ska funka.

Så har jag inte sagt det till dej på länge, så är du viktig för mej. Jag tycker om att prata med dej, krama om dej och kanske skratta med dej. Behöver du skälla, gråta eller bara vara, så är du välkommen då också. Jag kanske inte kan hjälpa dej, men jag kan i alla fall lyssna och finnas. För jag lovar, är det inte rätt läge just då, så säger jag till. Om du lovar detsamma! För så många, goa, ärliga, mysiga, kramgoa, berörande, kloka och fina människor som finns omkring mej nu, det är lyx. Jag njuter av varje minut! Gamla vänner, nya vänner, familjen, arbetskamrater från "förr" och nu, grannar.....
En stor kram till dej! Nu ska jag gå och njuta av min underbara familj/ Mona