Glad

Jag är så glad för jag är nöjd. Och jag är så nöjd för jag är glad.

När David var 4-5år kom han hem från dagis och kramade om mej och utbrast "Mamma, du är go att krama, bättre än fröken". Jaha, undrade jag, varför då.
"Jo, för du är så mjuk och mysig". DÅ blev jag glad och tårögd.
Vilken gåva det är att ha barn och familj som tycker om en som man ÄR!
Och att DESSUTOM ha vänner som finns där när det blåser, det är fantastiskt!
För det är ju lätt att tycka om och finnas där bra dagar!



Vad är du glad för idag? Kram Mona

Sovmorgon

Det finns så många ord och meningar som jag tycker om.
Sovmorgon. Lön. Kram. Middagen är klar. Jag tar disken. Jag har dammsugat. Roligt att se dej. Idag mår jag bra. Tack. Hej. Idag i skolan var det så roligt. Kul att se dej. Dej tycker jag om. Kom över på en kopp kaffe. Tack för maten, den var god. Jag känner mej som hemma hos dej. Mona, får jag komma över och leka med dej. Du som brukar veta....
Det är som kramar allihop!
Har bestämt mej för att jag ska SUUUUGA åt mej alla bra saker, och de dåliga.... ja, de kan jag ju inte göra något åt. För alla kan inte tycka om mej, eller tycka som jag. Allt kan inte bli som jag vill, det kan bli bra ändå.
För jag orkar inte lägga energi på att reta mej på att det inte blir som jag tänkt. Idag tex skulle jag ha sovmorgon och bara NJUUUUUUUTA!!!! Ingen tid att passa, inga måsten och ingen gubbe som skulle laga bil. Då ringer telefonen strax efter 8. Tur att Thommy som ringer alltid är lika gullig för honom kan man ju inte bli sur på. Och eftersom han skulle hit med makadam som gubben skulle ha så var det bara att upp och ta emot. Och då var jag ju redan vaken så sovmorgon- bort bort bort.
Hjälpte (tror jag) Thommy med att få undan bilar i trädgården, skyfflade lite makadam och sen väckte jag alla barnen. För får inte jag sova ska minsann inte de heller. Men de var vakna alla tre. Elaka ungar som inte ger mej glädjen att få väcka dem....
Är glad över att de vaknar i tid även skolmornar när Marcus och Ida har busstid att passa. Men hittills har det gått bra. Men det är många mornar till innan deras skoltid är över.
Marcus ser nästan så här glad ut måndag morgon klockan 06 när han ska kliva upp!!!!



Men istället för att vara irriterad för att jag inte får sovmorgon förrens nästa helg, så är jag tacksam över att jag inte har så ont i tanden idag som igår. Det är inte bra, men lite lite bättre. Är egentligen tacksam över att jag har fått bra hjälp av tandläkaren under och efter tandutdragningen. Det är ju bara att gilla läget. Är trist, men egentligen är det bara en liten liten liten bagatell i livet.

Och TACK för att ni är flera som har berättat att ni tycker om min blogg. Ni får gärna skriva kommentarer! Det räcker med en liten hälsning och ert namn. Är så KUL att få respons på det jag skriver.

En stooooor KRAM till dej, för det är du värd. Så gå och krama någon du tycker om! NUUUU! Mona

Guldia och Silvia

Idag kom jag att tänka på när Ida var omkring 5 år. Hon lekte med en annan flicka och de skulle leka prinsessor. Men de kom inte på några bra namn så de kom och undrade vad Sveriges prinsessa hette. Jag berättar att vår Kronprinsessa heter Victoria, hennes lillasyster Madeleine och deras bror Carl Philip.
Det tyckte de inte var så kul namn, så jag berättade att vår kung heter Carl Gustaf och att hans fru heter Silvia.
Då ropar Ida glatt "Det var fint namn!! GULDIA och SILVIA, det kan vi heta".
Vilken tur att det fanns slöjor och diadem och smycken i både guld och silver så de kunde leka. De namnen används länge när de lekte prinsessor sen.

En del dagar

Idas kalas gick bra. Inte så många gäster, Idas farmor orkar inte med "stök". Och självklart tar vi hänsyn till det. Det är så jobbigt att se någon som alltid har varit framåt, pratig och driftig, bli som en liten fågelunge i kroppen och bara är. Gör ont i mitt hjärta.
Men det finns saker som man inte kan påverka, det är bara att göra varje stund så bra som möjligt av livet. Det är bara så sorgligt att någon man tycker om måste bli sjuk för att man ska förstå att ta tillvara alla stunder.

Jag brukar säga att den som blir glad åt lite, den blir glad åt mycket. Är tacksam över att jag brukar glädjas mycket. Nu har det varit svårt några dagar, att njuta.
För det känns konstigt att vårt liv, här hemma hos mej är som vanligt. Och så har svärmor en så jobbig vardag, jobbiga stunder nästan hela tiden.
Har iallafall gjort svärmor och svärmor glada idag, skickade blomsterbud.
En STOR bukett, med ett kort "Till de gulligaste svärmödrarna, Kram Mona".
Jag VET att de vet att jag tycker om dem så mycket. Men det kändes bra idag att tala om det för dem. Och inte bara skicka "Krya på dej" eller "Tänker på dej"-blommor.

Är det något jag vill, så är det att tycka om folk för det de ÄR, inte för det de borde vara. Ibland glömmer jag det, men jag försöker.

Var rädd om dej idag, tänk på att njuta här och nu.
Imorgon vet vi inget om. KRAM Mona

Ida 13år

Ett stort GRATTIS till Ida som blir 13 år idag.
Många kramar till världens goaste tös, KRAM Mamma

Ont och gnällig

Tyckte jag hade planerat så bra förra veckan. Började jobba onsdag/ torsdag och skulle direkt till tandläkaren för utdragning av visdomstand. Så långt allt bra. Sen skulle jag ju vara ledig över en vecka tills lördag/söndag.
Skönt, för då skulle jag ha en massa ledig tid till att städa hela huset noga och hinna baka en massa tills Idas kalas. Men det sket sej i starten!
Har haft ont sen i torsdags och idag fick jag iaf pencillin. 2 tabletter, 3 ggr/ dag. JIPPIIII!!!!
Min mage kommer att paja helt. Blir till att äta fil på både längden och tvären.
Men, men, bara jag slipper ha ont. Har ont när jag äter, det gör inget.
Har ont när jag sväljer, det gör inget.
Men att ha ont så jag knappt kan skratta eller kramas, DÅ blir jag tjurig.

I övrigt så är ju dagen helt fantastisk! Solen skiner, det fläktar lite lagom och ikväll är det möte i motorklubben inför Rydrallyt den 10 oktober.
Klubben har även en sträcka på Ekratten den 26 september. Den sträckan är förlagd i Tingsryds tätort. Det kan bli spännande, kommer iaf att behöva en MASSA funktionärer som vågar säga ifrån. För där kommer att bli mycket folk.
Eftersom jag ska vara stäckchef på en sträcka på Rydrallyt så får jag ut och lyssna in allt "de gamla vana" säger så jag kan mitt jobb när det blir dags. Ska bli SÅÅÅÅ kul att få se om jag fixar det ansvaret. Har ju turen att jag redan nu vet en del duktiga som VILL vara på MIN sträcka.
Men det löser sej, är goda tider ännu.

Ha en fortsatt fin dag, Kram Mona

Marcus

Marcus sjunger för fåren i Rössmåla. Bevisar bara att vi alla i familjen är nog lite........ding.

Lyssa och njut av han "sköna" sång.

Kram Mona

Kaffe med grannen

O´boy, vilket vackert väder!!!! skulle jag vilja gå ut och sjunga idag. Men grannarna är nog tacksamma att jag låter bli. Men idag är det så fint. Lagom soligt, lagom molnigt, lagom varmt, lagom blåsigt, ljuvlig utsikt över äppelträdet som är fullt med äppel och över rönnen som är översållad med bär och nyklippt gräsmatta. Om det stämmer att om det är mycket rönnbär så blir det en kall vinter, DÅ blir det nog istid. För alla rönnbärsträd är smäckfulla.

Men, vad gör det!!!! NU är det sensommar, underbart väder och egentligen skulle jag göra nytta och stryka och ta tvätten. Men min själ att jag det inte ska.
Jag ska minsann cykla en runda med hunden och NJUTA av stunden.

Har varit hos grannen, Madde en runda och druckit kaffe och pratat och skrattat. Så skönt det är att ha någon att bara "kila över" och prata bort en stund med. Eller låna 2 ägg eller nåt annat som man behöver hjälp med NU! Tycker livet i allmänhet är toppen just nu.
Visst finns det fläckar som kunde vara bättre, men det gör det väl alltid?

Men överlag så är vardagen alldeles, alldeles underbar.
För idag tycker jag faktiskt att jag är bra som jag är.
Och du, DU vet väl om att DU ÄR BRA. Precis som du är, just NU!

KRAM Mona

Kantareller

Är inte vidare duktig på att hitta kantareller, men jag tycker om att leta efter dem. Ta med sej något barn, hunden och bara köra ut någonstans och njuta av livet.
Har ont som f-n efter tandutdragningen i torsdags. Så lita på att jag kontaktar min tandläkare på måndag kl 08 när de öppnar.
Det är ju så trist att ha ont.
Var så desperat igår kväll att jag gurglade i wiskey. ÖÖÖÖÖÖRRRRRKKKKK
Sånt dricker folk frivilligt.

Var så sugen på kräftor igår. Tänkte handlat ett par paket i vår lokala butik. Och så har de inga!
Inte ett enda paket! För de hade tagit hem 2 pallar tidigare och nu var de slut!!!
Men HALLÅÅÅÅÅ, det är väl NU det är kräftsäsong? Eller har jag fel? Kanske skulle de ta hem mer, men det hjälpte ju inte mej. Ja, ja jag överlever och har inte tagit skada. Men det retar mej.

Ha en fortsatt bra dag! Kram Mona

Lördag

Vilken underbart härlig dag! Efter en god frukost hos Karin, som vanligt, så njöt jag i solen med en bok. Men eftersom alla i familjen var iväg så var det lite tyst och trist.
Så jag ringde Karin och bjöd hit henne och hennes kompis på eftermiddagskaffe.
Vet att Karin saknar sin trädgård och att sitta under boken och dricka kaffe.
Så jag plockade fram en fin duk Karin har broderat, dukade fram fina koppar och lite goda kakor.
Karin hade också med sej som hon bakat!!!
Är så roligt när hon kommer hit och berättar om när hon kom hit till huset som ung, hur hon och Ragnar hade det och att hon är glad över att vi har huset nu.
TACK Karin, för allt du gjort för oss, bara för att du tycker om oss!
Tänk så lite det är för mej, några timmar, lite disk och lite pyssel och så mycket det är värt för "tanterna". Så lyckliga de var, för att bli bortbjudna på fika en lördagseftermiddag.
Jag ska minsann bli bättre på att göra roliga saker utan orsak bara för att njuta av dagen oftare.

Vad livet är härligt! Och jag hoppas att jag är lika glad och pratig och humoristisk när jag är över 80år. Karin är 86 och Sonja är 87. Vad det är roligt att träffa goa gamla människor.

Vad är du glad över idag? KRAM Mona

Ny dag, nya glädjeämnen

Jaha, då var man uppe med tuppen igen. EGENTLIGEN behöver jag inte gå upp. Behöver inte ställa klockan alls, för jag är ju ledig. Men eftersom barnen ska upp olika tider och dessutom så ska det passas bussar så tycker jag väl att när jag är hemma så får jag kliva upp och "kolla till" att de kommer iväg. Är lite mysigt med att få några minuter med var och en, och vi hinner bolla lite om dagen som kommer och ibland lite om gårdagen.
Verkar som de tycker om att jag är uppe, de är iaf inte på dåligt humör.
Har sån tur att alla i hela familjen har ett bra morgonhumör. Sen finns det några som vaknar vid första ringningen av väckarklockan och några som snooooooooozzar i all evighet.
Men när fötterna sätts i golvet är humöret bra. Och det är jag tacksam för, att alla är glada och trevliga redan när det dagen är ny.

Idag var en sån dag som jag skulle blivit lite som mormor lilla kråka, jag skulle än köra dit- och än vara där- och än göra något annat!
Men så VIPS löste sej allt. Jag får vara hemma och göra det jag planerat och jag blev så glad.
Ännu gladare hade jag varit om någon ringde och sa "Du har vunnit en storstädning och fönsterputsning av hela ditt hus idag".
Men, eftersom ingen har ringt så får jag väl göra det själv. Och jag ska NJUTA!
Så fort huset är tomt på folk ska jag sätta på hög musik (och då menar jag HÖÖÖÖG) och köra igång och städa ut semestern.
Eller städa in hösten, det är vilket som. För hösten, ååååååhhh vad jag gillar hösten.

Igår när jag kom hem från jobb och tandläkaren så låg det en bok från biblioteket på köksbordet. Min söta dotter hade lånat den till mej. I somras skulle hon till biblan och jag bad henne låna någon bok till mej. Hon kom hem med 3 böcker i en serie. Det var böcker med både allvar och skoj i, en del saker som gav lite eftertanke. Och så hade hon satt upp den 4-e på väntelista och till och med varit så snäll att hon hämtade den. Utan att jag visste om det.
Tänk så glad jag kommer att vara för att hon har tänkt på mej och fixat boken.
Hon brukar göra lite så, fixa fika utan orsak, komma med en blombukett eller så.

För visst är det mysigt när någon bara gör en glad, utan orsak en vanlig dag.
Det kan jag leva på länge. Ett sms som bara säger KRAM, ett vykort, ett samtal om en kopp kaffe eller det absolut bästa -en RIKTIG KRAM! Det kan man inte få för många av.
När jag jobbade i äldreomsorgen så sa ofta de gamla "Vad kan jag ge dej som tack". Då svarade jag nästan alltid "En kram, för det kan jag inte köpa själv". Och så glada de blev. Och jag med!!!
För en kram, det kan man inte ta, det måste man få.
Och det bästa är att samma storlek passar alla!!!

Jag fick nyss kram av en morgontrött och sängvarm kille, på väg in i duschen. Men morgonmyskramarna, de är något särskilt. Lugnt runt omkring, bara gosa och bara vara. Och att han fortfarande vill. DET är härligt.
Fast jag får kramar fortfarande av alla barnen, mer eller mindre. Tyvärr blir det ju mindre med åren, men ibland, lite sådär, om jag frågar vid rätt tillfälle, så kanske kanske kanske, han gör sin mamma glad, Marcus. Och varje gång är lika go. För killar i 16-årsåldern är ju inte mamma den häftigaste att krama......
Som tur är så tycker fortfarande Ida och David om att kramas. Hemma i lagom dos. För hur ska jag överleva när jag inte har nån att krama när de blir stora? Kommer att stå och lurpassa på folk och bara hoppa fram och ropa "HIT MED EN KRAM, JAG HAR ABSTINENS" eller nåt.
Det är synd att man inte kan samla kramar i en burk och plocka fram vid behov.

Hoppas du får många kramar idag. Och att du ger bort många! KRAM Mona

Vardag

Så har vardagen börjat för alla mina barn.

Och så nöjda de är alla tre. Att David skulle vara nöjd med att börja 5-an visste jag nästan. De har ju flyttat upp sin verksamhet på "högstadiet" så nu har de skåp och känner sej stora.

David trivs i sin klass och med sin fröken, Karin. Det är "Karin har sagt...", "Karin tycker...." och "Karin gjorde inte ......" om det mesta här hemma. Är glad över att han tycker så mycket om sin fröken och sina klasskompisar.

Ida är nöjd med att ha börjat i Tingsryd. Trots nervositeten innan så känns det bra nu. Säger att hon tycker om klasskompisarna, de verkar bra, även om hon inte kan namnen på alla än. Lärarna verkar bra, maten är ok och lokalerna ok.

Det är väl det där med att komma upp på morgonen som är det största bekymret. Eller komma i säng på kvällen..... Men hon får lära sej själv. David börjar kl 8 så han går hemifrån en kvart innan. Men Idas buss går 7.40, och Marcus buss går 6.40. Så de har långa dagar.

Marcus verkar nöjd med skola och klasskompisar. Och det är klart, kommer man i en klass med totalt 3 killar och 28 tjejer så kan det bli hur mysigt som helst.

Han tycker det bästa med gymnasiet är att få gå i Karlshamn. Och det tycker jag är särskilt kul, eftersom jag gick Vård och Omsorg i Karlshamn för länge länge sen.

Lite kul är det också att han har två av de lärare som jag hade. Får väl se framöver om det är fördel eller nackdel att vara släkt med mej.........

Och jag är tillbaka på jobbet. Iaf ett pass denna veckan. Sen gör jag nästa pass på lördag nästa vecka.... Så jag kan säga att det är en mycket lugn början på vardagen för min del.

Ska ägna några dagar åt att städa ut semestern nu när jag börjar så lugnt. Är så skönt att få städa i fred när alla är iväg på dagarna. Dessutom är det födelsedag här i familjen nästa vecka så det är skönt att ha det fint när det kommer folk.

Får väl komma på en rolig tårta att göra till Ida när hon nu blir tonåring. Tycker ju det är kul att göra tårtor. Men men, skriver inte här vad jag tänker för jag vet att hon läser här.

HA HA HA, där fick du Ida!!!!!!

Kram på dej, Mona

Härligt

Tänk så underbart livet är en helt vanlig tisdag morgon!

KRAM Mona

Solsken

När jag kom ut i bilen efter ett besök i skogen hos kvinnan med de magiska händerna så spelades denna. http://www.youtube.com/watch?v=kyFTpWkF8b4
Och just så känns det!
En del människor bara kommer med solsken i både kropp och själ.

Idag var det ett bra möte med en mysig och fin människa.
Det finns så många omkring mej som jag tycker om och som ger mej så mycket energi och goda tankar. KRAM till dej o dej o dej o så till dej med, för dej tycker jag också om! KRAM Mona

Semestern slut

Jaha, så var det måndag och skolan har börjat idag för de två "små" och jobbedag för gubben. Men jag och Marcus väntar med allvaret tills på onsdag. HÄRLIGT! Två dagar av lugn och ro.
Inte för att jag eller Marcus är så tysta och försiktiga, utan mer att han sitter säkert ändå vid datorn en del idag och jag tänker köra stora röjet på nedervåningen. Kanske övervåningen med.
Men först ska jag ta mej lite egen tid.

Har bestämt mej för att försöka OBS FÖRSÖKA!!!! gå lite mer för att förbättra min kondition.
Viljan finns. Lusten finns. Tiden finns. Motiveringen finns. Möjligheterna finns. BEHOVET finns.
Varför kommer jag då inte ut och rör mej oftare? Men men, måndag efter semestern är väl lika bra att börja på som nån annan dag. Ut och gå är ok att göra, cykla är roligare.
Får väl se vilket som lockar mest när jag ska ge mej ut en runda när de gått till skolan.


Det jag också ska göra idag är köra till en underbart trevlig och duktig kvinna strax utanför Ryd som "håller på" med healing och taktil massage. Hon kan dessutom en massa andra bra saker så hon är en stor resurs för mej just nu. Har tänkt prova på healing.
Jag blev "utsatt" för healing en gång för många år sen och det var en mycket speciell känsla.

Får se om det är något för mej, men känner att jag behöver lite stöd i att inte alltid bara
"bösa på" i både jobbet och privatlivet.

Har tyvärr en nackdel som jag känner att jag behöver jobba lite (eller ganska mycket) med. Har säkert fler men tänker iaf ta en i taget. Jag kör bara på och rätt som det är så tar det stopp.

Men som jag längtar efter att få gå och jobba. Alltså, vilken tur jag har som har ett jobb som jag tycker om. Och så får jag betalt också.

Men så kom ju det dåliga samvetet fram nu när det är allvar och rutiner och vardag igen.
Så mycket vi INTE gjort på semestern. Så mycket vi SKULLE gjort. BORDE gjort.
Men minsann om jag inte ska strunta i det dåliga samvetet och fortsätta njuta av livet.

För det har varit en så underbart härlig och ljuvlig semester.

Den har bestått av närvaro, kramar, skratt, omtänksamhet, bra samtal, sovmorgon, solsken, fika under boken, kräftätande, bokläsning, bilåkande, karusellåkande, mysande, förtroende, sena kvällar, oväntade gäster, gapskatt, fiske, cykelturer, dammtussar, grillning, bullbak, ungar i hela huset, underbara utflykter, nya bekantskaper, träffat de jag tycker om, sagt nej, inga måsten och framför allt så har vi varit tillsammans så mycket hela familjen.


Förresten, alla måsten, borden och skulle ha............. det hinner vi med en annan dag. Om inte då så på frikdag. För frikdag, det är den dag som tid-lust-ekonomi-möjlighet-väder sammanträffar. Och har jag tur, så dröjer det innan frikdag kommer.

Och min äppelpaj! Den fick godkänt och beröm av de underbara och söta gästerna. Men min familj har helt och hållet svikit mej i äppelpajsfrågan. De tyckte bara att den var god.
GOD!!!???? det räcker inte. Den ska vara BÄST!!!!!
Så nu ska jag slicka mina sår och samla krafter och komma på något annat att baka som jag är bäst på och INGEN ANNAN!!!!!

JÄKLAR VAD JAG TYCKER DET ÄR SKÖNT MED VARDAG IGEN!!!

Ha en fortsatt fin dag och glöm inte bort att njuta HÄR och NU!

Kram Mona

Äppelpaj

Söndag och dagen är fullspäckad. Inte med allvarliga och jobbiga saker. Snarare tvärtom.

Vi har ju som tradition sedan urminnes tider eller så ätit frukost lördagar och söndagar hos Karin. Hela familjen kommer till Karin född -23 och sätter sej vid dukat bord med en massa goda saker på. Går INTE att försöka övertala henne till att komma till oss, för nej! så länge hon orkar ska vi komma dit. Problemet är väl att hela min familj är sjusovare.... eller 11-sovare, så det brukar bli mer brunch än frukost.

Jag vet, det ÄR lyx. Men annars tycker jag att alla skulle ha en egen Karin!!!!

Senare i dag ska vi åka till Rössmåla och hälsa på gubbens farbror med familj som har sitt sommarhus där. De ringde i veckan och bjöd ut oss på middag. DET tycker jag om. När folk bara ringer sådär och säger antingen "Kom till oss på fika/middag". Eller när de ringer och säger "Är ni hemma, vi tänkte komma". Utan orsak, utan syfte, bara för att det är trevligt att träffas.

Här i vårt hem, kommer folk oftast bara lite "hur som helst". Och det tycker jag också om.

För det är så härligt när folk bara kommer, för då får man ju ta det som folk har det.

De stunderna brukar bli så bra, just bara för att "det blir som det blir".

Senare i kväll kommer det besök som jag lovat äppelkaka. Och äppelkaka, det bakar jag minsann inte till vem som helst!

Jag har alltid tyckt om att laga mat, baka, fixa hemma och göra "mammasysslor".

En del saker är ju roligare än andra, men som helhet är det kul att vara mamma/ fru.

Jag vet, jag är stenålders, inte jämlik, bullmammig och lite hönsig. Men det är så jag är.

Och äppelkaka, det har jag alltid, jag menar ALLTID gjort god!

Hela familjen har älskat MIN äppelkaka och blivit så glada när JAG bjudit på äppelpaj.

Men så hände det som inte får hända..... de svek mej, mina nära och kära.

Skulle träffas ett gäng tjejer, men jag fick migrän, piggnade till mej men valde att stanna hemma. Bara att gilla läget. Då ringer Nathalie, min söta jobbarkompis och vi pratade lite om ditt o datt.

Iaf under tiden vi pratar så är hennes äppelkaka klar och hon ropar till sin sambo om han vill ha paj. Men det ville han inte. Då skojar jag och säger "Men jag vill!!!".

Vi pratar klart och lägger på. Jag går och vilar igen och helt plötsligt ringer det på dörren.

Där står den nu ännu sötare Nathalie med varm nybakad äppelpaj och vanlijsås.

Jag blev så glad att jag började gråta, men det är en annan historia.

På med kaffet och insamling av familjen från alla huset och tomtens hörn.

Alla glada och lyckliga för att hon var så gullig när nu hennes sambo inte ville ha.

Men nu började det.... Åååååhhhh så god äppelpaj!!!! Mmmmmmmmm, den var supergod!

Smaskens, jag tar lite mer! Och så kommer nådastöten, från de som ska vara MIN familj.

Det kommer "DETTA ÄR DEN GODASTE ÄPPELPAJEN JAG ÄTIT" o ALLA håller med!

Här kommer hon som en liten ängel med äppelpaj och bara FÖRSTÖR mitt liv!

Då var hon inte så jädra söt längre, det är ett som är säkert!

Så nu har jag tillbringat timmar framför spisen för att hitta ett godare recept än "HENNES".

Har förnedrat mej till att använda "hennes" recept, men "hennes" var ändå godare.

Alltså, gubben kunde väl sagt att hon hade snyggare bröst, läckrare rumpa eller sötare ögon än jag? Barnen kunde väl tyckt att "lyllos hennes barn som har en pappa som kör rallybil" eller nåt? Men svika mej på detta viset och säga att "hennes" paj är godast.

Så ikväll är de sista chansen för familjen Almqvist. Gillar de inte min äppelpaj idag, så ska jag jädrar i min själ inte göra den sen heller till dem. Då gör jag bara den till andra människor jag tycker om. Då kan de ringa till "henne" när de är sugna.

Glöm inte bort att tala om för dej själv att du är bra idag! Kram Mona

Solsken

Att vakna till solsken och fågelkvitter är så härligt. När dagen dessutom består av en del saker som ska göras och en massa som borde göras om lusten infinner sej, ja då är det ljuvligt att stiga upp.
Ska åka en runda till Karlshamn och fixa lite kläder innan skolstarten på måndag för David och Ida, och onsdag för Marcus.
David ska gå kvar på Trojaskolan i samma klass, så han tar ganska lätt på skolstarten. Tycker det är kul att träffa kompisarna igen.
Men Ida och Marcus ska börja i nya klasser i nya skolor, det är nog lite nervösare.
Men de ser fram emot att börja i ny skola och ser fram emot nya vänner.
Ida ska åka bussen till Tingsryd och börja 7an. Där är nog fem klasser för sjuorna i år, så det blir annorlunda mot Ryd som haft endast två sjuor i några år.
Marcus ska åka bussen till Karlshamn och börja vård och omsorg. Det heter inte så längre.... men han blir iaf undersköterska när han blir klar.
Så nu blir barnen utstpridda, har ju varit ganska bekvämt för oss alla att ha så nära till skolan och alla på samma ställe. Men tycker det är nyttigt att se lite annat än det man är van vid.
Tror att Marcus och Ida kommer att växa och må bra av att få nya vänner.
Jag hoppas det av hela mitt hjärta iaf.

Dags att väcka familjen. Inte gubben förståss, han är på rally, klev upp 05.20. Frivilligt!!!???

Ha en fin dag och glöm inte bort att DU är viktig, Mona

Möten i vardagen

Nu har jag äntligen samlat mod och skaffat mej en blogg. Har ju en del vänner som har bloggar och tycker mycket om att följa dem. Så jag får väl försöka se om detta är något för mej.

Har haft 4 veckors semester och det har varit så skönt att bara vara hemma.

Har gjort en dagsutflykt till Göteborg o så några dagar i Danmark.

Men det har inte varit många dagar som vi varit utan besök här hemma.

Självklart har en del vänner kommit inom, och det är alltid lika kul.

Nej, jag pratar om turisterna. Tyskarna i de flesta fall och ibland danskarna.

Alla som känner oss vet att min man samlar på bilar istället för frimärken.

Det gör inte så mycket, bilarna tar bara lite mer plats.......

Men nästan varje dag, i juli och augusti kommer det människor gåendes, cyklandes och körandes in på vår tomt och frågar "isch disch da bilskrutt"? eller nåt....

Varje gång så svarar vi lika trevligt hur de ska hitta dit på våran rydiska engelska.

Men, vad jag skulle vilja se är deras min när de kommer till Kyrkö Mosse och ser förödelsen.

(för er som inte är bekanta med Kyrkö Mosse, googla det!)

De måste ju för ett ögonblick (hoppas jag) skämmas för att de tog fel och kom in till oss.

För våra bilar ska renoveras och bli i körskick någon gång i framtiden.

Det ska bli projekt för hela familjen, dvs gubben, jag och om något barn vill. Men då garaget nästan alltid är upptaget så får det bli när gubben har tid och lust så hänger vi andra på.

Ska ju inte inte på något vis påstå att jag har faktakunskaperna om något som har med bilreparationer eller bilrenoveringar att göra. Jag bara gör som chefen säger.

Hela världen verkar full av såna tosingar som gillar gamla skruttiga bilar.

För emellanåt kommer det däremot sanna entusiaster (av olika nationaliteter) och de står som förälskade och tittar på bilarna och beundrar dem och har lååååååånga samtal med min man. Om delar som har funnits, borde finnas eller som kan trollas fram. Om bilars rätta värde, rätt årsmodell för en speciell mojäng eller bara TA på en del tillsammans. (jag menar bildel!!!!!)

Det brukar vara ganska bra möten, för de blir så glada när de hittar en annan knäppskalle som förstår vad de säger och menar och som också tycker om gamla bilar i mer eller mindre renoveringsbehov. Sen blir de så glada också när jag bjuder på kaffe under vår underbara bok i trädgården.

Det konstigaste är att jag tycker att det är rostigt skräp som ligger i vägen och helt plötsligt kommer en vuxen karl och bara jublar och blir nästan tårögd över "skräpet".

Ja, ja, man kan inte förstå allt.

Hoppas du har fått en kram idag, Mona