En bild från sista gången du var i Tröjemåla, ditt barndomshem. Det var på Idas födelsedag. Vilken ansträngning det var för dej att komma. Men du kom för Idas skull, för familjens skull. För familjen var viktig för dej.
Du var så stolt över dina barnbarn, att de var så fina, kramiga och duktiga. Att de dessutom hade humor som du, det gjorde ju saken ännu bättre. Barnbarnen har alltid varit stolta över sin farmor och farmors fru som vågade! Och det var du så glad över. Att ni dessutom skickade fräckisar er emellan..... ja,ja, som farmor får man ju ta sej friheter.
Som Marcus sa när han var 10år, Farmor hon är COOOL! Och det tycker alla barnen.
Och Richard, din stolthet och glädje. Så stolt du var över han kunskaper i garaget, hans kunnighet i sitt arbete, hans glädje över rally, hans humor och att han faktiskt hittade en tjej, trots sitt nördiga mekarintresse.
Du sa ofta att du och Iréne var så glada över att ha fått just mej till svärdotter, som tyckte om er precis som ni är. Visst la du dej i ibland och visst uttryckte du dej lite klumpigt, men du menade väl. Och det visste vi. För du tyckte om oss, precis som vi är.
Och den kärleken, omsorgen, humorn, glädjen och musikglädjen ska vi bevara och ge vidare.
För att våga bry sej, våga stå för det man tycker, älska och ta hand om sina nära och kära, ha roligt och njuta av stunden och dagen det kan bara vara rätt.
Och jag lovar, att jag till jul ska köpa en massa, massa onödiga paket till barnen så de får många julklappar. Precis som du skulle gjort.
Nu ska jag spela gamla svenska klassiker och minnas dej.
Och jag ska sjunga högt och dansa i köket!
Så fint!
SvaraRaderaJag är också glad att just du är svärdotter, för då vet jag att du sa allt det fina till Marianne personligen och jag vet att hon blev så glad!
Coola, fina Marianne!
Kram till er alla!
Att våga älska livet.. så som det är... det e inte alla som kan men alla borde försöka! Ni är såna fina förebilder för oss alla!
SvaraRaderaKram.
Allt du skriver är så fint. Här sitter man med tårar i ögonen och bara önskar att alla hade så omtänksamma och ärliga människor runt i kring sig, jag har TUR som fått lära känna just er!
SvaraRaderaOch Marianne måste vara fruktansvärt nöjd med att ha lämnat efter sig en så trygg och fin familj. Hon kan nog vekligen vila i fred!
Mvh Hilda