Goda vänner

Var kommer allt goda, rara, fina, trevliga och omtänksamma människor ifrån? För just nu känns det som att ALLA är runt mej. I vardagen, när jag handlar, på möten, hantverkare, de som får bilarna lagade, jobbet, "gamla" arbetskamrater, vänner i närheten och vänner på avstånd, gamla bekanta och nya bekanta, på Faceboook, alla fina bloggar jag läser och framförallt i lokala butiker och föreningar.
Alltså, självklart alla är ju inte så trevliga. O det märks att alla inte gillar mej. O det behöver de inte göra. För det är så många som är så glada och omtänksamma och bara bryr sej. Jag gillar livet just nu!

Senast igår var en så bra dag. Dagen började kass, hade migrän. Men tablett och sömn fick livet i balans igen. Fick besök från Stockholm, en snygg trevlig kille som Richard skulle hjälpa. Och som vanligt dundrar jag på och bara frågar. Visste sen tidigare att han jobbar med lite hemsidor och är en allfixare. Och, jag gjorde nog bort mej, igen. För han har någon hemsida som heter...... stylesearch.se och är visst jättestor, plus att han har moppenet.com och så säljer han stjärnor????
Jaja, det är bara och inse, jag gör bort mej HELA tiden. Inte för att det gör något, men jag kanske, kanske, kanske inte ska vara lite spydig mot alla. För naturligtvis fick han pikar för att han är stockholmare, snygg, trevlig, kör fin bil..... Men hallå... VEM kan missa tillfället att vara spydig när det kommer en SNYGG kille som kör en pickförlängare, kör över 50 mil för att Richard kan, telefonen ringer hela tiden, hittar inte någonstans utan GPS och kör dessutom fel...., tycker att tjejer ska se ut som Barbiedockor och helst dyrka honom men ha ett eget liv????
Det är ju bara läge för att vara spydig, hela tiden.

Det var inte så allvarligt att jag var spydig, han säger att han tycker om att vara hos oss. Allvarligt däremot var det när jag var 18 och jag handlade på Domus i Karlshamn. När jag kom till frysdisken så stod min mormor där och putade med baken och skulle ta något djuuuupt ner. Jag går fram och daskar till henne i baken med hela handen så det låter och säger samtidigt högt och tydligt "Här står du med din stora röv". Men mormor hade nog lånat ut röven till någon annann! För ansiktet och rösten o resten av kroppen var INTE mormors!!!! Snacka om att tanten var ARG!!! För så kunde man inte säga till någon, bete sej på det viset osv. osv. Trots att jag sa att vi har den humorn och att min mormor inte hade tagit illa vid sej så..... I över 1 timme fick jag stå där med skammen innan tanten lugnade ner sej och jag fick gå... Och i flera år var hon sur när vi mötte varandra på stan och munnen hennes blev som en höneröv. Ja, ja, livet är kul nästan jämt. Mormor, hon skrattade gott när jag berättade det för henne.

Hoppas du får skratta idag! KRAM Mona