Livet fortsätter

Det är så konstigt. För trots att en så viktig person i vårt liv har dött, så fortsätter livet som vanligt.
Det är tvätt o mat o städ o läxor o hämta posten o handla o tv o kramas o telefonen som ringer o skratt o dammtussar o ut med hunden o mat till katten o vattna blommorna o nyheter o tanka bilen.
Fast, det är mer tårar, mer känslor, mer kramar. Och det är skönt.

Men som tur är så är livet inte allvar o sorg o tårar hela tiden nu heller.
Det är minnen o skratt o tårar o leende o musik o fotografi.
Vi sitter inte i stillhet o tänder ett ljus o tänker på Marianne. Det är inte riktigt så hon levde. Nej, på med en bra låt o sjung av hela hjärtat!
Och sjunga för svärmor, då ser hon säkert på oss från sitt moln och ler och håller takten.

Jag har råkat ut för ett litet dilemma. För på lördag så är det träff i Karlshamn för oss som slutade 9-an för 25 år sen. Och jag vill gå. Och vill inte gå.
Vill gå för att det säkert blir kul att träffas.
Vill inte för att svärmor dog i måndags.
Så, mår jag och familjen bättre för att jag inte går? Nej, antagligen inte.
Tycker Iréne eller någon annan i familjen illa vara? Nej, inte som jag vet.
Men, JAG tycker man ska ha lite "sorg i livet" och lite stillhet ett tag för att hedra den som gått bort. För så är jag uppfostrad.
Men, samtidigt så vet jag att om Marianne varit i livet och varit dålig så hade hon sagt, ÅK o ha kul, livet är för kort för att sitta hemma o sörja. Man ska njuta av dagen, för morgondagen vet du inget om.

Så det lutar åt att åka. Men då måste jag skaffa en ny tröja. Men DET är ju ett mindre problem.
Dags att spela lite skön musik o sjunga högt.

Glöm inte bort att njuta, HÄR och NU! KRAM Mona