Passa precis rumpa

Jag tycker det är så roligt att skoja och tramsa med folk. Det vet alla som träffat mej en gång. Eller hört mej, eller sett mej. Den finaste komplimangen jag kan få är när jag är hos folk och någon kommer och säger "Är inte Mona här?". Alltså HUR kan man missa mej? Jag syns väl och hörs väl ALLTID! Och antingen vänjer man sej, eller så undviker man mej. En del har mardrömmar länge, men det är mer deras problem än mitt. Iaf idag kom en korpulent man i sina bästa år hit. Han är ganska så känd för att vara högljudd och vältalig, lite som jag!!!! Men han har en sådan rumpa som är "passa precis rumpa". Och det var jag ju tvungen att tala om, sätter såklart mina händer och nyper till. Visar sen mina skålade händer för honom och hans fru..... och talar högt och tydligt om att han har en fantastiskt fin passa precis rumpa för mina händer! Och han rodnar! En karl på snart 50 år som rodnar! DET tycker jag är härligt. Och jag hoppas han blev glad, jag får väl säga det igen när vi träffas så han fattar att jag inte drev med honom, denna gången.

Annat var det när det begav sej och jag var ung och oförstörd. Kan ju säga att det är mer tur än skicklighet som gjort att jag inte fått en smäll när jag dundrade fram till främmande killar och placerat mina händer på deras läckra rumpor och talat om att de har en passa precis rumpa. De flesta blev glada, snopna och bjöd på något att dricka och kanske en dans eller två. Och satsar man inte kan man inte vinna! Och hade inte Richard kommit hem till mej på kaffe i arbetskläder så hade jag fortfarande bara varit kompis med honom. För hans rumpa i Fridafors bruks arbetskläder.... ja, då blev det såhär. Det är ju tur att skönheten sitter i betraktarens öga!

Hoppas du snart ser en passa precis rumpa! Kram Mona