Svärmor

Var hos lilla svärmor igår och hälsade på. Lilla, lilla svärmor. Som en liten fågelunge, ligger hon och bara väntar. Väntar på smärtlindring, på besök, på att orka äta, på att solen ska skina, på att katten ska komma och kela, och på att dö. För så är det nu, det är bara DÖDEN hon väntar på. Om en vecka, 5 veckor eller 2 månader, ingen aning. Men fy f-n för att bara vänta o vänta o vänta.
O vad kan jag göra, ingenting. Absolut ingenting. Hälsa på med familjen och ge en bra stund. Skicka en blomma eller ett kort. O sen vänta, och vänta och vänta.
Låt det gå fort, låt henne slippa lida mer, låt henne få frid snart!
Det blir inte bättre, inte gladare, inte friskare.

Idag, är jag ledsen för jag kommer att sakna henne så hemskt. Men jag är samtidigt tacksam för alla goda skratt vi har fått. Allt bus hon har lärt barnen. Musiken hon har spelat och gett vidare till hela familjen. Alla minnen vi har. Pratar mycket med barnen om farmor och saker som gjorts och sagts. För de ska inte vara ledsna hela tiden för att farmor ska dö. De ska komma ihåg allt bra, allt roligt och alla kramar. Och de skickar sms, skickar kort och gör bra stunder för henne.
Så de förstår att de är viktiga för farmor nu också, fast hon är så sjuk.

Och aldrig, aldrig någonsin kommer jag att kunna sluta älska svärmors fru, som har ställt upp och offrat ALLT för att vårda svärmor hemma. Tänk, att få två svärmödrar och de är bäst båda!!!!!

Njut av din familj och dina vänner, här och NU! För morgondagen vet du inget om! KRAM Mona