Höstlov

Så skönt det är att få vara lediga tillsammans. O bara slappa, göra som vi vill, sova länge o hinna prata o kramas.
För höstlovet kom helt perfekt för oss.
Begravningen var kanonfin. Kyrkan full av människor som tyckte om Marianne, hur mycket fina blommor som helst, massor som skänkt till Cancerfonden och vilken präst. Så fint hon pratade om Marianne. Solosång var det, Sånt är livet, Candle in the wind och Jag vill ha en egen måne.
O vi sjöng med, högt, i Sånt är livet och Jag vill ha en egen måne och tårarna rann.
Att vara så omtyckt, att ha gett så mycket skratt och glädje till oss alla. Är så glad att jag har fått känna Marianne.
Och är så glad att jag har Iréne kvar. Att VI har Iréne kvar.
För hon är så fin o go o snäll o omtänksam o kramgo o fantastisk o underbar.
Som människa, svärmor, farmor, extra mamma och vän.

Vilken oerhörd tur jag har, som har så fin familj o fina vänner.
Ibland, tar jag mitt liv för givet, tyvärr.
Men jag är tacksam, varje dag för alla fina människor som finns omkring mej.
För att så många som jag tycker om, mår bra och har bra liv.
För att jag mår bra och har förstånd att uppskatta mitt liv.

För den som är glad åt lite, den är glad åt mycket. KRAM Mona