Fördomar

Efter en vistit på sjukhuset o lite husmorssemster är jag hemma igen. Mår bra. Men så många märkliga människor man träffar. Delade rum med en skånsk kvinna som konverterat till muslim för 15 år sedan. Uppvuxen som pingstvän, varit Jehovas några år men nu muslim. Ok, lugnt för mej.
När man delar rum får man ju ofta information man INTE vill få. Som att hon har 6 barn med 3 olika pappor. Ok, fortfarande inte något märkvärdigt.
3 muslimska mycket yngre pappor. Ok, lite fördomar började bubbla i skallen. Men tyst min mun får du socker!!!!
Under dagarnas gång får jag veta att hon och hennes 6 barn, samt övriga kusiner o mostrar alla har Damp/ADHD och/eller grova missbruksproblem, om socialens brist på förståelse, om kronofogdens konstiga sätt, om slappa svenskar, omskärelse, "huklets behov", jämlikhet, "bara använda amfetamin och hasch är ju inte farligt", att män/pojkar inte ska städa/laga mat..... mm.
Samt höra samtal från den förbannade patienttelefonen på arabiska, svenska,, danska finska och någon hemmagjord blandning hela, hela tiden.
Jag har fått ALLA mina tankar om hur trasiga människor kan bete sej konstaterade.
Anser mej inte vara så förskräckligt fördomsfull, men OJ vad jag fick vatten på min kvarn.
Om svenska deperata kvinnor. Om utnyttjande utländska män. Om bristande jämlikhet. Om respekt för varandra. Om kvinnosyn hos muslimer.
Ville bara krama om henne och säga, du duger som du är, du behöver inte någon man för att vara bra. Du behöver inte någon religion för att göra rätt i livet, gå på ditt hjärta. Du är fin, du är duktig och du kan själv!
Men måste erkänna att jag försökte lite fint, men gav upp. En människa med en sådan övertygelse som hon har, den kan jag inte ändra på. Hur gärna jag än ville.

Men så jädra svensk jag kände mej, med svensk make, fasta jobb båda, vanliga barn, Volvo, ingen socialkontakt, inga udda språkkunskaper, jämlika barn som alla tre städar, lagar mat, tvättar och är i garaget.
Är oerhört tacksam över mitt liv, att det är så bra och tryggt som det är.
Fick en blick i en helt annorlunda vardag, ett liv som jag hoppas att aldrig någon som jag står nära väljer.
Hoppas du också har en bra vardag, KRAM Mona