När David var 4-5år kom han hem från dagis och kramade om mej och utbrast "Mamma, du är go att krama, bättre än fröken". Jaha, undrade jag, varför då.
"Jo, för du är så mjuk och mysig". DÅ blev jag glad och tårögd.
Vilken gåva det är att ha barn och familj som tycker om en som man ÄR!
Och att DESSUTOM ha vänner som finns där när det blåser, det är fantastiskt!
För det är ju lätt att tycka om och finnas där bra dagar!
Vad är du glad för idag? Kram Mona
Jag är glad att den här bloggen blev synlig nu, trots att den skrevs 30/8...(?) Hade ju varit trist å missa goa David!!!
SvaraRaderaMiljontals med kramar!!!
Nina