Konstigt

Ibland kan jag inte låta bli att bara förundras. Det blir lite känslan som Astrid Lindgren beskriver i Emil i Lönneberga. "När två pojkar av samma sort möts, då tänds en stjärna". Och så känns det ibland. Senast häromdagen när vi satt ute och åt så kom "Bonudd". För alla som inte vet så har han haft en bilskrot och mekar med bilar. Kallas Bonudd, för där bor han. Hur enkelt som helst.
Men när han och gubben börjar prata, så kommer det ut ord ur deras munnar som ingen människa kan förstå sambandet av..... Det pratas konsistens, material, hållfasthet, tillverkare, utbytesdelar mm. Det värsta är inte det som kommer ut munnen på den ene, utan att den andre nickar, ser glad ut och svarar. På samma språk! Kan ibland få "tvärtomkänsla" när jag är hos läkaren eller lyssnar på någon som pratar om något jag inte är intresserad av. Att jag ser munnen röra sej, hör att de pratar men förstår inte vad de säger. Och då är det ändå på det språk som jag förstår.
Vad jag tycker är roligt är när jag träffade Richard och det pratades rally och bilar så fattade jag absolut inget. Men nu, när jag är engagerad en del i rallyt och får en massa massa information om bilar, delar och mojänger så känner jag igen och förstår en del. Inte allt, inte så mycket alltid, men det är så roligt att lära.



Det finns ett märkligt fenomen här hemma. Att jag pratar och barnen svarar. Jag VET att de har hört mej, för de svarar. Men VARFÖR lyssnar de inte? För så är det ofta.Och sen låter de snopna när jag höjer rösten och är lite irriterad för inget händer.... Är likadant när de letar efter något, de tittar men ser inte och genast "Mamma, var är.....". Men hallå!!!!!!!!!! OM de letar efter tejp, så är det antagligen, troligtvis och med stor sannolikhet i lådan där vi har tejp, pennor och sånt. Har ALDRIG haft tejp i kylskåpet, skohyllan eller i tvättkorgen. Däremot har vi haft en köttbulle i o´boyen........
Vilket kräver en förklaring, som är enkel. Ibland har vi köttbullar som pålägg, och någon har helt enkelt i ett förvirrat tillstånd tappat en köttbulle. Det konstiga är att någon har tappat den och inte letat upp den. Det normala är att så är livet hos familjen Almqvist. Här kan allt hända.

Hoppas du får en fin dag och många goda skratt, KRAM Mona