Äppelpaj

Söndag och dagen är fullspäckad. Inte med allvarliga och jobbiga saker. Snarare tvärtom.

Vi har ju som tradition sedan urminnes tider eller så ätit frukost lördagar och söndagar hos Karin. Hela familjen kommer till Karin född -23 och sätter sej vid dukat bord med en massa goda saker på. Går INTE att försöka övertala henne till att komma till oss, för nej! så länge hon orkar ska vi komma dit. Problemet är väl att hela min familj är sjusovare.... eller 11-sovare, så det brukar bli mer brunch än frukost.

Jag vet, det ÄR lyx. Men annars tycker jag att alla skulle ha en egen Karin!!!!

Senare i dag ska vi åka till Rössmåla och hälsa på gubbens farbror med familj som har sitt sommarhus där. De ringde i veckan och bjöd ut oss på middag. DET tycker jag om. När folk bara ringer sådär och säger antingen "Kom till oss på fika/middag". Eller när de ringer och säger "Är ni hemma, vi tänkte komma". Utan orsak, utan syfte, bara för att det är trevligt att träffas.

Här i vårt hem, kommer folk oftast bara lite "hur som helst". Och det tycker jag också om.

För det är så härligt när folk bara kommer, för då får man ju ta det som folk har det.

De stunderna brukar bli så bra, just bara för att "det blir som det blir".

Senare i kväll kommer det besök som jag lovat äppelkaka. Och äppelkaka, det bakar jag minsann inte till vem som helst!

Jag har alltid tyckt om att laga mat, baka, fixa hemma och göra "mammasysslor".

En del saker är ju roligare än andra, men som helhet är det kul att vara mamma/ fru.

Jag vet, jag är stenålders, inte jämlik, bullmammig och lite hönsig. Men det är så jag är.

Och äppelkaka, det har jag alltid, jag menar ALLTID gjort god!

Hela familjen har älskat MIN äppelkaka och blivit så glada när JAG bjudit på äppelpaj.

Men så hände det som inte får hända..... de svek mej, mina nära och kära.

Skulle träffas ett gäng tjejer, men jag fick migrän, piggnade till mej men valde att stanna hemma. Bara att gilla läget. Då ringer Nathalie, min söta jobbarkompis och vi pratade lite om ditt o datt.

Iaf under tiden vi pratar så är hennes äppelkaka klar och hon ropar till sin sambo om han vill ha paj. Men det ville han inte. Då skojar jag och säger "Men jag vill!!!".

Vi pratar klart och lägger på. Jag går och vilar igen och helt plötsligt ringer det på dörren.

Där står den nu ännu sötare Nathalie med varm nybakad äppelpaj och vanlijsås.

Jag blev så glad att jag började gråta, men det är en annan historia.

På med kaffet och insamling av familjen från alla huset och tomtens hörn.

Alla glada och lyckliga för att hon var så gullig när nu hennes sambo inte ville ha.

Men nu började det.... Åååååhhhh så god äppelpaj!!!! Mmmmmmmmm, den var supergod!

Smaskens, jag tar lite mer! Och så kommer nådastöten, från de som ska vara MIN familj.

Det kommer "DETTA ÄR DEN GODASTE ÄPPELPAJEN JAG ÄTIT" o ALLA håller med!

Här kommer hon som en liten ängel med äppelpaj och bara FÖRSTÖR mitt liv!

Då var hon inte så jädra söt längre, det är ett som är säkert!

Så nu har jag tillbringat timmar framför spisen för att hitta ett godare recept än "HENNES".

Har förnedrat mej till att använda "hennes" recept, men "hennes" var ändå godare.

Alltså, gubben kunde väl sagt att hon hade snyggare bröst, läckrare rumpa eller sötare ögon än jag? Barnen kunde väl tyckt att "lyllos hennes barn som har en pappa som kör rallybil" eller nåt? Men svika mej på detta viset och säga att "hennes" paj är godast.

Så ikväll är de sista chansen för familjen Almqvist. Gillar de inte min äppelpaj idag, så ska jag jädrar i min själ inte göra den sen heller till dem. Då gör jag bara den till andra människor jag tycker om. Då kan de ringa till "henne" när de är sugna.

Glöm inte bort att tala om för dej själv att du är bra idag! Kram Mona