Möten i vardagen

Nu har jag äntligen samlat mod och skaffat mej en blogg. Har ju en del vänner som har bloggar och tycker mycket om att följa dem. Så jag får väl försöka se om detta är något för mej.

Har haft 4 veckors semester och det har varit så skönt att bara vara hemma.

Har gjort en dagsutflykt till Göteborg o så några dagar i Danmark.

Men det har inte varit många dagar som vi varit utan besök här hemma.

Självklart har en del vänner kommit inom, och det är alltid lika kul.

Nej, jag pratar om turisterna. Tyskarna i de flesta fall och ibland danskarna.

Alla som känner oss vet att min man samlar på bilar istället för frimärken.

Det gör inte så mycket, bilarna tar bara lite mer plats.......

Men nästan varje dag, i juli och augusti kommer det människor gåendes, cyklandes och körandes in på vår tomt och frågar "isch disch da bilskrutt"? eller nåt....

Varje gång så svarar vi lika trevligt hur de ska hitta dit på våran rydiska engelska.

Men, vad jag skulle vilja se är deras min när de kommer till Kyrkö Mosse och ser förödelsen.

(för er som inte är bekanta med Kyrkö Mosse, googla det!)

De måste ju för ett ögonblick (hoppas jag) skämmas för att de tog fel och kom in till oss.

För våra bilar ska renoveras och bli i körskick någon gång i framtiden.

Det ska bli projekt för hela familjen, dvs gubben, jag och om något barn vill. Men då garaget nästan alltid är upptaget så får det bli när gubben har tid och lust så hänger vi andra på.

Ska ju inte inte på något vis påstå att jag har faktakunskaperna om något som har med bilreparationer eller bilrenoveringar att göra. Jag bara gör som chefen säger.

Hela världen verkar full av såna tosingar som gillar gamla skruttiga bilar.

För emellanåt kommer det däremot sanna entusiaster (av olika nationaliteter) och de står som förälskade och tittar på bilarna och beundrar dem och har lååååååånga samtal med min man. Om delar som har funnits, borde finnas eller som kan trollas fram. Om bilars rätta värde, rätt årsmodell för en speciell mojäng eller bara TA på en del tillsammans. (jag menar bildel!!!!!)

Det brukar vara ganska bra möten, för de blir så glada när de hittar en annan knäppskalle som förstår vad de säger och menar och som också tycker om gamla bilar i mer eller mindre renoveringsbehov. Sen blir de så glada också när jag bjuder på kaffe under vår underbara bok i trädgården.

Det konstigaste är att jag tycker att det är rostigt skräp som ligger i vägen och helt plötsligt kommer en vuxen karl och bara jublar och blir nästan tårögd över "skräpet".

Ja, ja, man kan inte förstå allt.

Hoppas du har fått en kram idag, Mona