Ny dag, nya glädjeämnen

Jaha, då var man uppe med tuppen igen. EGENTLIGEN behöver jag inte gå upp. Behöver inte ställa klockan alls, för jag är ju ledig. Men eftersom barnen ska upp olika tider och dessutom så ska det passas bussar så tycker jag väl att när jag är hemma så får jag kliva upp och "kolla till" att de kommer iväg. Är lite mysigt med att få några minuter med var och en, och vi hinner bolla lite om dagen som kommer och ibland lite om gårdagen.
Verkar som de tycker om att jag är uppe, de är iaf inte på dåligt humör.
Har sån tur att alla i hela familjen har ett bra morgonhumör. Sen finns det några som vaknar vid första ringningen av väckarklockan och några som snooooooooozzar i all evighet.
Men när fötterna sätts i golvet är humöret bra. Och det är jag tacksam för, att alla är glada och trevliga redan när det dagen är ny.

Idag var en sån dag som jag skulle blivit lite som mormor lilla kråka, jag skulle än köra dit- och än vara där- och än göra något annat!
Men så VIPS löste sej allt. Jag får vara hemma och göra det jag planerat och jag blev så glad.
Ännu gladare hade jag varit om någon ringde och sa "Du har vunnit en storstädning och fönsterputsning av hela ditt hus idag".
Men, eftersom ingen har ringt så får jag väl göra det själv. Och jag ska NJUTA!
Så fort huset är tomt på folk ska jag sätta på hög musik (och då menar jag HÖÖÖÖG) och köra igång och städa ut semestern.
Eller städa in hösten, det är vilket som. För hösten, ååååååhhh vad jag gillar hösten.

Igår när jag kom hem från jobb och tandläkaren så låg det en bok från biblioteket på köksbordet. Min söta dotter hade lånat den till mej. I somras skulle hon till biblan och jag bad henne låna någon bok till mej. Hon kom hem med 3 böcker i en serie. Det var böcker med både allvar och skoj i, en del saker som gav lite eftertanke. Och så hade hon satt upp den 4-e på väntelista och till och med varit så snäll att hon hämtade den. Utan att jag visste om det.
Tänk så glad jag kommer att vara för att hon har tänkt på mej och fixat boken.
Hon brukar göra lite så, fixa fika utan orsak, komma med en blombukett eller så.

För visst är det mysigt när någon bara gör en glad, utan orsak en vanlig dag.
Det kan jag leva på länge. Ett sms som bara säger KRAM, ett vykort, ett samtal om en kopp kaffe eller det absolut bästa -en RIKTIG KRAM! Det kan man inte få för många av.
När jag jobbade i äldreomsorgen så sa ofta de gamla "Vad kan jag ge dej som tack". Då svarade jag nästan alltid "En kram, för det kan jag inte köpa själv". Och så glada de blev. Och jag med!!!
För en kram, det kan man inte ta, det måste man få.
Och det bästa är att samma storlek passar alla!!!

Jag fick nyss kram av en morgontrött och sängvarm kille, på väg in i duschen. Men morgonmyskramarna, de är något särskilt. Lugnt runt omkring, bara gosa och bara vara. Och att han fortfarande vill. DET är härligt.
Fast jag får kramar fortfarande av alla barnen, mer eller mindre. Tyvärr blir det ju mindre med åren, men ibland, lite sådär, om jag frågar vid rätt tillfälle, så kanske kanske kanske, han gör sin mamma glad, Marcus. Och varje gång är lika go. För killar i 16-årsåldern är ju inte mamma den häftigaste att krama......
Som tur är så tycker fortfarande Ida och David om att kramas. Hemma i lagom dos. För hur ska jag överleva när jag inte har nån att krama när de blir stora? Kommer att stå och lurpassa på folk och bara hoppa fram och ropa "HIT MED EN KRAM, JAG HAR ABSTINENS" eller nåt.
Det är synd att man inte kan samla kramar i en burk och plocka fram vid behov.

Hoppas du får många kramar idag. Och att du ger bort många! KRAM Mona