i-lands problem....

I förra veckan så snodde någon Davids nycklar ur hans skåp på skolan när han gick bort och pratade med en kompis. Skåpsnyckel, cykelnyckel och husnyckel är borta. Vaktmästare och städeskor och övriga vuxna har haft koll, men nycklarna är borta.
Idag gick jag till klasserna och bad om hjälp att hitta nycklarna, för inte vill jag att en husnyckel är på vift, kommer den inte fram så får vi ju byta lås.
Men lovade den som hittar nycklarna 200kronor i hittelön. Berättade också hur mycket jobb det är med att byta lås och att jag måste polisanmäla för att de är ju stulna.
Barnen ville ut och leta direkt, för hittelönen verkade ju bra!
Och jag bryr mej inte om vem som har gjort det, jag vill bara ha tillbaka nycklarna.
Men en lärare var ganska irriterad över att de är borta när vi pratade sen och tyckte det var förjäkligt. O jag höll med, till viss del. För jag tycker det är tråkigt och onödigt, men det är ett litet, litet problem som går att lösa.
Hade jag bott på Haiti nu, så hade jag varit glad om mitt största problem i världen var ett par stulna nycklar!!!!!

För visst är det så, att det är inget stort problem att nycklarna är borta. Det är retfullt, onödiga pengar, trist och jäkligt onödigt. Men det går att lösa, ganska lätt.

För det är inte bara hur man har det som räknas, utan även hur man tar det.
När jag har jobbat helgen och kommer hem till kaos, så kan jag ju välja att bli arg för att det ser ut som f-n, eller bli glad att jag har ett hus och en familj att komma hem till.
När jag ska laga mat och vi helt plötsligt är 8 personer till middag istället för 5..... så kan jag ju välja att bli arg för att de inte har sagt till att vi är så många o maten kanske inte räcker, eller bli glad för att mina barn har vänner och att de vill vara här och äta med och oss och titta i kyl/frys och trolla ihop lite mer mat.
När jag ska ha mina sköna varma skor och vantar och ut och gå i det härliga vintervädret och skorna och vantarna är borta för Ida tycker de är goa, så kan jag ju välja att bli arg för att hon inte tar sina egna och jag får frysa, eller bli glad över att hon faktiskt varje morgon är i tid till bussen och faktiskt är så förståndig att hon klär sej så hon inte fryser när hon står och väntar på bussen.

Det finns så mycket att lägga energi på, som tar energi för en. O jag vill hellre lägga min energi på att vara glad, tycka om livet här och nu och vara tacksam för min familj, mitt hem, min hälsa och mitt jobb.
För det är i-landsproblem alltihopa.
För jag har pengar att köpa mat för och andra saker jag behöver, jag har ett bra hem, alla i familjen är glada, friska och mår bra, jag har ett jobb som jag trivs med och som jag ju får ganska vettigt betalt för, jag vaknar trygg varje morgon i att världen omkring är en bra plats, mina barn har möjlighet till bra utbildning, jag har flera goda vänner som finns där när det blåser.
Resten löser sej.

Så idag njuter jag av att jag har ett så jäkla bra liv, varje dag!
KRAM Mona