Fredag

Jädra cykel, det skulle jag kunna säga, men så enkelt är det nog inte. Det är nog mer, att jag är en jäkla latmask som inte cyklat på länge så nu har jag ont i baken. Och då menar jag ONT!!!!
Men, jag cyklade iaf igår. Hit o dit o fram o tillbaka.
Tyvärr får jag så jäkla ont i nacken av att cykla, men med bra värktabletter så funkar livet igen. Men tycker ju om att cykla, så jag får ta det onda med det goda.
Men tar det lite lugnare idag så jag kommer ifatt mej själv.

Dagen ska ägnas åt lite städning, skjutsa K till kyrkogården för att sätta dit lyktor mm. Sen ska jag och David åka på bio. Mysigt att få åka själv med honom, han brukar annars välja aktivitet med pappa. Men till min stora lycka så hade inte pappa tid att följa med, Marcus vill inte o Ida är inte hemma. Så vi två ska åka och njuta och bara vara tillsammans. MYSIGT!

Ida har åkt till farmor Iréne och ska sova där inatt. Är så glad att vi har Iréne. Tycker så mycket om henne, hon är så omtänksam, fin och tycker om oss precis som vi är.
ALLA skulle ha människor omkring sej som tycker om en för den man är.
KRAM till dej, o ha en fiiiiiin dag.

Utmaning

Fick en utmaning av Nina! TACK!
Då utmanar jag............... Ida, A-M, Åsa, Annika och Malin!
Malin mest för jag tycker det är dags för en uppdatering på hennes blogg!!!! ;)

Utmana 5 personer och berätta för dem samt personen som utmanat dig. Varje svar måste börja med den första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar på samma bokstav som ditt, får du inte ge samma svar som hon/han har gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt namn som svar (förutom på fråga 1).

Här är mina svar:
1. Vad heter du? Mona
2. Ett ord på fyra bokstäver: Mest
3. Flicknamn: Marielle
4. Pojknamn: Marcus
5. Yrke: Maskinförare
6. Färg: Mörkblå
7. Klädesplagg: Mössa
8. Mat: Makaroner
9. Sak i badrummet: Mousse
10. Plats/Ort: Malmköping :)
11. En orsak att vara sen: Motorstopp
12. Något man skriker: MEN HALLÅÅÅÅÅ!!!!
13. Film: Musse Pigg
14: Något man dricker: Morotsjuice
15. Band: Metallica
16. Djur: Mördarsnigel
17. Gatunamn: Musseronvägen
18. Bil: Mercedes
19. Sång: Mors lilla Olle

Ha en fortsatt underbar fredag! KRAM

Höstlov

Så skönt det är att få vara lediga tillsammans. O bara slappa, göra som vi vill, sova länge o hinna prata o kramas.
För höstlovet kom helt perfekt för oss.
Begravningen var kanonfin. Kyrkan full av människor som tyckte om Marianne, hur mycket fina blommor som helst, massor som skänkt till Cancerfonden och vilken präst. Så fint hon pratade om Marianne. Solosång var det, Sånt är livet, Candle in the wind och Jag vill ha en egen måne.
O vi sjöng med, högt, i Sånt är livet och Jag vill ha en egen måne och tårarna rann.
Att vara så omtyckt, att ha gett så mycket skratt och glädje till oss alla. Är så glad att jag har fått känna Marianne.
Och är så glad att jag har Iréne kvar. Att VI har Iréne kvar.
För hon är så fin o go o snäll o omtänksam o kramgo o fantastisk o underbar.
Som människa, svärmor, farmor, extra mamma och vän.

Vilken oerhörd tur jag har, som har så fin familj o fina vänner.
Ibland, tar jag mitt liv för givet, tyvärr.
Men jag är tacksam, varje dag för alla fina människor som finns omkring mej.
För att så många som jag tycker om, mår bra och har bra liv.
För att jag mår bra och har förstånd att uppskatta mitt liv.

För den som är glad åt lite, den är glad åt mycket. KRAM Mona

Ledsen o glad

Det är så konstigt, för jag känner mej glad o ledsen. Samtidigt.
Jag njuter av hösten o löven o barnen o gubben o vänner o solen o livet i allmänhet.
Dagen just i dag i synnerhet.
Men känner mej lite ledsen, ohågad och tom samtidigt.
Fast, det är väl så när kroppen börjar fatta att någon man tycker om är borta.
Begravningen är på fredag. Och det kommer att bli jobbigt.
Men det är ju så, det är bara att ta sej igenom.

Ska åka till Karlshamn nu och se om jag hittar någon tröja att ha på mej på fredag. Förvisso är det valfri klädsel, men lite "vårdad" vill jag känna mej.
Är det en begravning, så är det.

Och så ska jag leta upp något fint bebisplagg. Ska förhoppningsvis hinna hälsa på goda vänner som fick en flicka för ett tag sen. Och sen kela bebis på lördag.
Det behöver jag, krama någon liten söting o bara LUUUUUUUKTA o njuta.

Ha det gott, KRAM Mona

Känns som stopp i skallen

HUR kan jag ha stopp i utflödet vad gäller ord? Alltså, jag som pratar så mycket jämt.
Tja, kan vara så att just nu är det så mycket som händer som är jobbigt. Och inte vill ni läsa om hur arg o ledsen o besviken jag är på en del folk.
Nej, nej, nej! Är bättre att skriva om saker jag tycker om.
För det är så många saker som är bra som händer också.
Men funderar, det gör jag.

På varför människor inte är ärliga och raka.
På varför man inte kan lita på de som är familj, släkt, syskon.
På varför man inte kan få vara som man är.
På varför man ine kan bli omtyckt för den man ÄR och inte den man borde vara.
På varför en del människor försvinner så fort det är jobbigt för någon de tycker om/ umgås med och dyker upp som gubben ur lådan när livet är i balans igen.

På varför människor som knappt känner mej och min familj bryr sej mer om oss när vi har det jobbigt än de som "borde".
På varför jag har sån tur att jag har så många fina vänner omkring mej som bryr sej, hör av sej och finns där när jag/vi har det jobbigt.
På att släkt får man, och vänner skaffar man.
På att jag är stolt och glad och tacksam över att jag faktiskt är som jag är.
På att jag är ödmjuk och tacksam över min fina familj och alla fina människor som finns omkring mej.

På att livet är för kort för att vara arg och ledsen.
På att var och en får vara ansvarig för sej själv och sitt mående.
På att varje minut av ilska är 60 sekunder av glädje jag missar.
På att HÄR och NU är livet viktigt.
På att jag har ett ansvar för mej att göra varje dag så bra som möjligt.

På att det är ok att vara ledsen, besviken och arg.
På att det är skönt när man blir glad och nöjd igen.
På att jag ska njuta av de som finns kvar och som tycker om mej och min familj.
På att jag ska tala om för de jag möter att jag tycker om dem eller att de gör något bra eller att de är viktiga för mej.
På att livet, det är faktiskt ganska kul att leva.

Så lev ditt liv NU, för morgondagen vet du inget om. KRAMAR Mona

Min själ att jag ska......

Fick en kommentar på mitt förra inlägg av Nina, "Önskar någon spelar musik på högsta å sjunger med, för att hedra mig, den dag jag inte finns mer! Det skulle få mig att må gott bland molnen!"

o det lovar jag, att jag ska göra varje gång någon dör som jag tycker om.
Men ännu viktigare, jag ska spela hög musik o sjunga för alla som LEVER och som jag tycker om, varje dag.
För jag har så mycket att vara glad för, och så många som jag tycker om.
Och som tycker om mej och min familj, precis som vi är.
Och dom andra, dom som inte tycker om mej. Ja, jag tycker nog om dem också för jag tycker om folk som har en åsikt, även om den inte är samma som min.

Så min själ att jag ska spela hög musik varje dag, dansa i köket, köpa en lila mössa och oranga vantar, hoppa i vattenpölarna, sparka i löven, åka pulka, ha vattenpistolskrig när jag vill, baka en tårta en tisdag, sjunga högt när jag har lust, sova länge när jag är ledig, dricka ett glas vin en måndag och LEVA HÄR OCH NU!
Och om någon tycker jag är lite knäpp och lite lustig, ja, då är jag väl det.

För jag ska fylla mina år med liv, inte fylla mitt liv med år. KRAM Mona

Livet fortsätter

Det är så konstigt. För trots att en så viktig person i vårt liv har dött, så fortsätter livet som vanligt.
Det är tvätt o mat o städ o läxor o hämta posten o handla o tv o kramas o telefonen som ringer o skratt o dammtussar o ut med hunden o mat till katten o vattna blommorna o nyheter o tanka bilen.
Fast, det är mer tårar, mer känslor, mer kramar. Och det är skönt.

Men som tur är så är livet inte allvar o sorg o tårar hela tiden nu heller.
Det är minnen o skratt o tårar o leende o musik o fotografi.
Vi sitter inte i stillhet o tänder ett ljus o tänker på Marianne. Det är inte riktigt så hon levde. Nej, på med en bra låt o sjung av hela hjärtat!
Och sjunga för svärmor, då ser hon säkert på oss från sitt moln och ler och håller takten.

Jag har råkat ut för ett litet dilemma. För på lördag så är det träff i Karlshamn för oss som slutade 9-an för 25 år sen. Och jag vill gå. Och vill inte gå.
Vill gå för att det säkert blir kul att träffas.
Vill inte för att svärmor dog i måndags.
Så, mår jag och familjen bättre för att jag inte går? Nej, antagligen inte.
Tycker Iréne eller någon annan i familjen illa vara? Nej, inte som jag vet.
Men, JAG tycker man ska ha lite "sorg i livet" och lite stillhet ett tag för att hedra den som gått bort. För så är jag uppfostrad.
Men, samtidigt så vet jag att om Marianne varit i livet och varit dålig så hade hon sagt, ÅK o ha kul, livet är för kort för att sitta hemma o sörja. Man ska njuta av dagen, för morgondagen vet du inget om.

Så det lutar åt att åka. Men då måste jag skaffa en ny tröja. Men DET är ju ett mindre problem.
Dags att spela lite skön musik o sjunga högt.

Glöm inte bort att njuta, HÄR och NU! KRAM Mona

Lilla svärmor

En bild från sista gången du var i Tröjemåla, ditt barndomshem. Det var på Idas födelsedag. Vilken ansträngning det var för dej att komma. Men du kom för Idas skull, för familjens skull. För familjen var viktig för dej.
Du var så stolt över dina barnbarn, att de var så fina, kramiga och duktiga. Att de dessutom hade humor som du, det gjorde ju saken ännu bättre. Barnbarnen har alltid varit stolta över sin farmor och farmors fru som vågade! Och det var du så glad över. Att ni dessutom skickade fräckisar er emellan..... ja,ja, som farmor får man ju ta sej friheter.
Som Marcus sa när han var 10år, Farmor hon är COOOL! Och det tycker alla barnen.
Och Richard, din stolthet och glädje. Så stolt du var över han kunskaper i garaget, hans kunnighet i sitt arbete, hans glädje över rally, hans humor och att han faktiskt hittade en tjej, trots sitt nördiga mekarintresse.
Du sa ofta att du och Iréne var så glada över att ha fått just mej till svärdotter, som tyckte om er precis som ni är. Visst la du dej i ibland och visst uttryckte du dej lite klumpigt, men du menade väl. Och det visste vi. För du tyckte om oss, precis som vi är.
Och den kärleken, omsorgen, humorn, glädjen och musikglädjen ska vi bevara och ge vidare.
För att våga bry sej, våga stå för det man tycker, älska och ta hand om sina nära och kära, ha roligt och njuta av stunden och dagen det kan bara vara rätt.
Och jag lovar, att jag till jul ska köpa en massa, massa onödiga paket till barnen så de får många julklappar. Precis som du skulle gjort.

Nu ska jag spela gamla svenska klassiker och minnas dej.
Och jag ska sjunga högt och dansa i köket!

Sorg

Inatt dog min svärmor efter att ha kämpat mot bukspottkörtelcancer.
Så ledsamt och jobbigt och ändå så känns det som äntligen.
För så ont, så jobbigt som hon har haft det borde vara förbjudet. Så korkade som en del läkare har varit borde vara straffbart.
Men sista tiden var iaf smärtfri och hon somnade in lugnt och fint.
Nu är det minnena som får glädja oss.

Barnen var lite arga och ledsna för att deras farmor var sjuk.
Men jag frågade då, VEM ska vara sjuk då?
Vems son, dotter, mamma, pappa eller farmor ska vara sjuk och dö då? För ALLA har förhoppningsvis någon som tycker om en och som saknar och sörjer om man dör.
Döden måste finnas, för om ingen dör så kan ju inte någon ny födas.
Stannar vi livet för alla i hela världen NU!!! så är ju inte det så kul heller.
För jag vill inte ha tonåringar i huset resten av mitt liv. O ni vill väl bli vuxna och få egna barn?
ALLA kan inte leva för då får vi inte plats på jorden.
Att vara ledsen är ok, att vara arg och bitter är inte bra.
Och det viktigaste av allt, Det är bättre att ha älskat och kännt sej älskad och bli ledsen än att inte ha upplevt kramar, skratt, kärlek och förtroenden.

Så nu mår de ganska ok. Ganska ok är bra. För det kommer dagar och stunder som är jobbiga och hemska. Och det kommer bra och roliga dagar och stunder. Det är bara att ta sej igenom allihopa.

Någongång för länge sen såg jag en film som utspelade sej "efter döden". När man dött så var man på en plats man trivdes och i den åldern man mådde bäst.
Vilket för mej är en härlig tanke! Så jag tror att svärmor är ca 45år, jeans, vit skjorta och svart väst och sitter bredvid Elvis Presley och säger "Come on, play some rock for me". Och de spelar och sjunger och har det härligt. När hon tröttnar på Elvis så går hon till sin husbil och hämtar en stol och sätter sej vid sjökanten i solnedgången, löser korsord och väntar på Iréne. Fiskespöt till henne ligger och väntar.

Om en stund ska vi köra hem till Iréne och krama om henne. För vi som lever, vi måste ta tillvara stunderna och vara rädda om varandra.
Kram till dej,Mona

Det är mycket nu

Ibland kör allting ihop sej och det känns som jag springer efter med andan i halsen. Om revolutionen hade fungerat så hade mammor haft 8 armar så man kunde göra många saker samtidigt. Som laga mat- sticka- diska och vika tvätt. Eller klippa gräset- räfsa- luka i rabatten och plantera. Eller läsa en bok- sticka- stryka och putsa fönster. Ja,ja, drömma kan man.
Men just nu är det många omkring mej som är i behov av stöd och hjälp. Är så glad att jag har goa vänner att "gnälla" av mej hos så jag orkar ett tag till.
För det kommer att vara jobbigt ett tag framöver. Men så är det, sorgen måste ju ut och igenom. Finns inget annat.
Är välsignat glad att barnen har förmågan att "stänga av" ledsenheten emellanåt och vara som vanliga barn.
Är glad över att det är höst, för jag tycker om hösten, färgerna, vattenpölarna, läsa en bok och allt man kan göra när det är kallt och ruggigt.

Så njut av stunden, NU! KRAM Mona

Fördomar

Efter en vistit på sjukhuset o lite husmorssemster är jag hemma igen. Mår bra. Men så många märkliga människor man träffar. Delade rum med en skånsk kvinna som konverterat till muslim för 15 år sedan. Uppvuxen som pingstvän, varit Jehovas några år men nu muslim. Ok, lugnt för mej.
När man delar rum får man ju ofta information man INTE vill få. Som att hon har 6 barn med 3 olika pappor. Ok, fortfarande inte något märkvärdigt.
3 muslimska mycket yngre pappor. Ok, lite fördomar började bubbla i skallen. Men tyst min mun får du socker!!!!
Under dagarnas gång får jag veta att hon och hennes 6 barn, samt övriga kusiner o mostrar alla har Damp/ADHD och/eller grova missbruksproblem, om socialens brist på förståelse, om kronofogdens konstiga sätt, om slappa svenskar, omskärelse, "huklets behov", jämlikhet, "bara använda amfetamin och hasch är ju inte farligt", att män/pojkar inte ska städa/laga mat..... mm.
Samt höra samtal från den förbannade patienttelefonen på arabiska, svenska,, danska finska och någon hemmagjord blandning hela, hela tiden.
Jag har fått ALLA mina tankar om hur trasiga människor kan bete sej konstaterade.
Anser mej inte vara så förskräckligt fördomsfull, men OJ vad jag fick vatten på min kvarn.
Om svenska deperata kvinnor. Om utnyttjande utländska män. Om bristande jämlikhet. Om respekt för varandra. Om kvinnosyn hos muslimer.
Ville bara krama om henne och säga, du duger som du är, du behöver inte någon man för att vara bra. Du behöver inte någon religion för att göra rätt i livet, gå på ditt hjärta. Du är fin, du är duktig och du kan själv!
Men måste erkänna att jag försökte lite fint, men gav upp. En människa med en sådan övertygelse som hon har, den kan jag inte ändra på. Hur gärna jag än ville.

Men så jädra svensk jag kände mej, med svensk make, fasta jobb båda, vanliga barn, Volvo, ingen socialkontakt, inga udda språkkunskaper, jämlika barn som alla tre städar, lagar mat, tvättar och är i garaget.
Är oerhört tacksam över mitt liv, att det är så bra och tryggt som det är.
Fick en blick i en helt annorlunda vardag, ett liv som jag hoppas att aldrig någon som jag står nära väljer.
Hoppas du också har en bra vardag, KRAM Mona

Återkommer inom kort!

Dags för op imorgon. Återkommer när tillgång till dator finns. Troligtvis när jag kommit hem. Men det känns BRA! SUPERBRA!
Så jag hoppas du också mår bra! KRAM till vi syns, Mona

Kanelbullensdag

Dags att sätta igång och göra bulldeg. Får besök från Skåne, så något gott får det väl vara till kaffet. Ska göra något jag aldrig gjort. Göra en enkel sats, dvs med 50 gram jäst. Brukar alltid göra dubbel sats men vi har inte plats i frysen för några bullar. Så enkel får det bli, och antagligen är de slut innan kvällen, så infrysningen känns inte som något bekymmer! Stickandet gick bra sen, med gott om tid, bra belysning och lugn och ro, så har jag nu stickat några centimeter.
Är det nu så att båda strumporna inte håller samma storlek för att jag har stickat olika hårt, då får jag väl sticka strumpor i samma sorts garn tills de är ihop parade, alla. Men det löser sej. Avslappnande är det iaf att sticka.

Dags att baka bullar! Ha en bra dag, Kram Mona

Raggsockar på gång

Har den stora turen att ha en god vän som jag fick ett lätt och bra mönster på att sticka raggsockar. Så idag investerade jag i garn till både Ida och David. Har nu stickat- rivit upp, stickat- rivit upp och nu jädrar ska jag på det igen. Inser att jag har glömt vissa grundläggande saker, som att räkna maskorna.... Följa mönstret.... Hålla katterna borta från garnet....
Men skam den som ger sej.
I övrigt har min regndans gett resultat. Så nu slipper jag planera tvätt, disk och dusch. Men inte önskade jag att det skulle bli storm. Tur man är inomhus och njuter av familjen och livet.
Men gick en runda med hunden innan och utan att jag hann tänka så kommer jag på mej själv att hoppa i vattenpölarna. Ja, ja, hoppas hunden inte skämdes. Och om någon såg mej, så hoppas jag att de också njuter av livet och alla goda stunder.

Snart dags för kvällsrundan med hunden, reflexvästar till oss båda, rosa paraply och lila stövlar till mej och sen ut i regnet. HÄRLIGT att komma in sen och duscha, krypa upp i soffan med en go filt och sticka lite. ÅÅÅÅHHH vad jag gillar höst!

KRAMAR Mona

Fikabesök

Idag kom en ny-gammal vän på nybakad äppelpaj. En lång och härlig pratstund om både ditt och datt. Och så lite annat också. Var mycket givande för oss båda. Kändes bra att vara "till nytta" och komma med lite goda råd och tankar.
Är så glad att inte alla människor upplever mej som mästrande, styrande och högljudd.
För jag försöker iaf vara lyhörd, omtänksam, generös och ärlig.
Men, smaken är som baken, delad. Klart att jag inte lyckas alltid, men det vill jag inte heller. Det är smällarna som får en att växa. Men de behöver ju inte vara så hårda.

Och för er som följt min blogg, jag är på väg till det perfekta äppelpajsreceptet. HAHAHA, där fick hon så hon fes, hon som gör den godaste enligt gubben.
Har inte fått över honom helt till min sida ännu. Men med tiden så.....

Och på söndag är det kanelbullens dag. Så jag får väl baka en hög imorgon så vi kan njuta på söndag.
Håller även tummarna för regn, regn, regn och regn! Åtminstone ett par dar så grundvattnet stiger, är ett jädra passande för att kunna duscha, diska och tvätta. Får tom gå upp mitt i natten o starta maskiner för att det ska flyta på.
Men, det löser sej om det bara kommer lite regn.
Ha det gott, och kom ihåg att njuta av varje dag! Mona

Svärmor

Var hos lilla svärmor igår och hälsade på. Lilla, lilla svärmor. Som en liten fågelunge, ligger hon och bara väntar. Väntar på smärtlindring, på besök, på att orka äta, på att solen ska skina, på att katten ska komma och kela, och på att dö. För så är det nu, det är bara DÖDEN hon väntar på. Om en vecka, 5 veckor eller 2 månader, ingen aning. Men fy f-n för att bara vänta o vänta o vänta.
O vad kan jag göra, ingenting. Absolut ingenting. Hälsa på med familjen och ge en bra stund. Skicka en blomma eller ett kort. O sen vänta, och vänta och vänta.
Låt det gå fort, låt henne slippa lida mer, låt henne få frid snart!
Det blir inte bättre, inte gladare, inte friskare.

Idag, är jag ledsen för jag kommer att sakna henne så hemskt. Men jag är samtidigt tacksam för alla goda skratt vi har fått. Allt bus hon har lärt barnen. Musiken hon har spelat och gett vidare till hela familjen. Alla minnen vi har. Pratar mycket med barnen om farmor och saker som gjorts och sagts. För de ska inte vara ledsna hela tiden för att farmor ska dö. De ska komma ihåg allt bra, allt roligt och alla kramar. Och de skickar sms, skickar kort och gör bra stunder för henne.
Så de förstår att de är viktiga för farmor nu också, fast hon är så sjuk.

Och aldrig, aldrig någonsin kommer jag att kunna sluta älska svärmors fru, som har ställt upp och offrat ALLT för att vårda svärmor hemma. Tänk, att få två svärmödrar och de är bäst båda!!!!!

Njut av din familj och dina vänner, här och NU! För morgondagen vet du inget om! KRAM Mona