Är privatlivet privat, eller.....

Som arbetsplatsombud så får jag en del bra information. Och i dagarna kom detta, Det du skriver på nätet kan kosta dej jobbet. Faktiskt något att tänka på, för det jag skriver ÄR ju faktiskt offentligt. Eller så kan man ju göra som jag, ha en som "vem som helst" kan läsa och så en som bara är "för utvalda".
Ett enkelt sätt att ha ett ställe att "kräkas" på i trygg miljö.

Hur tänker du när du läser artikeln? Är det ok att arbetsgivaren tar med privata saker i bedömningen av sin arbetspresentation?
Eller är det som händer privat, privat?
Får man skriva och tycka vad man vill om sin arbetsgivare, kunder, kompisar, grannar och andra man möter. Får man tycka vad man vill?
Ska man särskilja privatliv och arbetsliv i allt, eller går det i ett ibland?
Vilka värderingar är viktiga? Hur FÅR man skriva? Göra? Tycka?

För visst kan man vara en bra dagisfröken även om man gillar att strippa?
För visst kan man vara en bra chef även om man är homosexuell, mc-körande och piercad?
För visst kan man vara en bra arbetskamrat och styckare även om man är en tatuerad, skild, hårdrockare som gillar att festa?
För visst kan man vara en lojal arbetare fast man slår sina barn?
För visst kan man vara en bra försäljare även om man är rasist, bor i husvagn, gillar kanelbullar och cyklar till jobbet?
För visst kan man vara en fantasktisk datatekniker även om man är 5-barns förälder som gillar att blogga, baka och dricka öl?

För det är ju inte alltid det som syns som är värst?
Ha de´, Mona