Förutfattade meningar

Har en 25-årig bekant som är motorcykelkörande, tatuerad, hårdrockare. Han dricker inte öl, dricker inte kaffe, lägger sej klockan nio på kvällen, åker inte på fest för han ska spara pengar o laga bilen iställer o blir lite generad när jag berättar fräckisar.......

Om en hårdrockare är på det viset, hur är då en som dansar gammeldans o har folkdräkt??? Jag bara undrar.......

Fast jag gillar när det inte är självklart och när folk har dolda talanger eller egenskaper. Jag gillar när jag har fel, om det är så att det blir något positivt av det hela.....
För ibland, tror jag så gott om folk och deras kunskaper och egenskaper att de inte helt håller måttet. Jag VILL att de ska vara bra, ärliga, "rediga" och stå för sina åsikter. Och när de då är korkade, slarviga och kappvändande-lallande-fjantar så blir jag så trött.
Att ha en åsikt, vad det än gäller, det har alla.
För om man inte väljer och tar ansvar för sin åsikt, är det också ett val.
Man kan inte lägga över det på andra.
O hellre att folk gör fel o försöker, än bara flyter med o skyller på andra.
För alla har rätt till att ha sin egen åsikt, man måste inte tycka lika.
Men alla har också rätt till att bli respekterade för att man faktiskt TYCKER!
Jag gillar människor som tycker.
Jag gillar människor man kan tycka olika med, o ändå ha en bra dialog.
Jag gillar människor som står för det dom tycker o ÄNDÅ kan förstå hur den som tycker annorlunda menar.
Jag gillar människor som kan ändra åsikt.

Ibland gillar jag mej själv, o ibland så gör jag det inte.
För jag orkar inte tycka jämt, men ibland. Ganska ofta. Nästan jämt.
Då står jag för det jag tycker!

Ha en bra dag, KRAM Mona

Måååååååndag!

Nu vecka, nya glädjeämnen! Alla barnen pigga o glada imorse. Bara det kan man ju vara glad åt hela dagen. Sen ska jag på bio med en god vän ikväll, och Marcus undrade om han fick följa med. Så härligt det är att min stora son vill följa med mej på bio. Gissar att jag får bjuda, men det är det helt klart värt :)
Men, ser fram emot en bra vecka. Har jag tur så regnar det några dagar nu. Framförallt för att jag är orolig över grundvattnet, då vi har egen brunn. Men även för att då hinner jag få undan lite inne innan jag ska opereras på måndag. Behöver ju ta lite ute också, men vädret får styra.
Rallyt i helgen var kul, det mesta. Men satt i starten på vår sträcka ihop med några gamla, gaggiga, vet-allt, surk-kar. SÅ TRÅKIGT det blir allt då. De gnällde om än det ena och än det andra. Och inte var de trevliga mot de som inte "var något". Nejdå, snorkiga o bara gick iväg. HALLÅ, ska vi inte tillsammans jobba FÖR att folk ska tycka om rally???? Ville jag bara skrika. Men.... för att inte stöta mej med dem så var jag såååååå trevlig, såååååååå positiv. Ett professionellt bemötande av de i rallybilen då, nejhe, för är de inte kända så är de inte viktiga. GRRRRRR GUBBAR!!!!!
OBS! Jag är inte arg på alla gubbar, bara dessa gubbarna.

Fast ALLA gubbarna, killarna, männen i rallybilarna var jätteglada o goa. Ja, töserna, kvinnorna med, men de är ju inte så många. Och när det var som kallast, jag var som mest irriterad på "gubbarna" och det var lite stökigt så kommer det en rallybil och jag frågar bara "Har ni kul?" och dessa skäggiga gamla rallygubbarna bara skiner upp som barn på julafton och gör tummen upp! Då blir man glad i hela hjärtat! Och när jag sa "BRA, det är därför jag sitter här och fryser!!!", så säger rallygubbarna TACK med ett stort leende. Det leendet höll mej varm resten av tävlingen.

KRAMAR Mona

HURRA!!!! och jäkla skit......

Dagen började inte så bra, men NU är jag så glad, så glad.
Tänk att ett telefonsamtal kan göra så stor skillnad. Både bättre och sämre.
Men idag var det bättre!!!! I allra högsta grad. Har stått i kö för operation sedan i mars. Ringde i augusti och kanske, kanske skulle det bli innan jul. Men idag ringde de och undrade om jag ville ta ett återbud. Men HALLÅ!!!! JAAAA, såklart.
Ska nu opereras den 5/10 och kommer att vara sjukskriven i minst en månad. Och som jag har längtat så är jag SUPERDUPERJÄTTEGLAD!!!!
Men..... precis som på myntet så finns det två sidor.
Har ju glatt mej så mycket åt att vara stäckchef på Ryd Rallyt den 10/10. Alltså jag har LÄÄÄÄÄÄNGTAT till att få vara på egna ben och styra och ställa. Men som nyopererad kan jag inte vara det. SNYFT!!!
Dessutom har vi skolträff för oss som slutade 9-an för 25 år sen den 17/10. Och den har jag sett fram emot, men ...... ja, åka dit kan jag ju men inte äta och dricka.
MEN det är en bagatell i det stora hela.

Jag är så glad för jag är lycklig, jag är så lycklig för jag är glad! KRAM

Konstigt

Ibland kan jag inte låta bli att bara förundras. Det blir lite känslan som Astrid Lindgren beskriver i Emil i Lönneberga. "När två pojkar av samma sort möts, då tänds en stjärna". Och så känns det ibland. Senast häromdagen när vi satt ute och åt så kom "Bonudd". För alla som inte vet så har han haft en bilskrot och mekar med bilar. Kallas Bonudd, för där bor han. Hur enkelt som helst.
Men när han och gubben börjar prata, så kommer det ut ord ur deras munnar som ingen människa kan förstå sambandet av..... Det pratas konsistens, material, hållfasthet, tillverkare, utbytesdelar mm. Det värsta är inte det som kommer ut munnen på den ene, utan att den andre nickar, ser glad ut och svarar. På samma språk! Kan ibland få "tvärtomkänsla" när jag är hos läkaren eller lyssnar på någon som pratar om något jag inte är intresserad av. Att jag ser munnen röra sej, hör att de pratar men förstår inte vad de säger. Och då är det ändå på det språk som jag förstår.
Vad jag tycker är roligt är när jag träffade Richard och det pratades rally och bilar så fattade jag absolut inget. Men nu, när jag är engagerad en del i rallyt och får en massa massa information om bilar, delar och mojänger så känner jag igen och förstår en del. Inte allt, inte så mycket alltid, men det är så roligt att lära.



Det finns ett märkligt fenomen här hemma. Att jag pratar och barnen svarar. Jag VET att de har hört mej, för de svarar. Men VARFÖR lyssnar de inte? För så är det ofta.Och sen låter de snopna när jag höjer rösten och är lite irriterad för inget händer.... Är likadant när de letar efter något, de tittar men ser inte och genast "Mamma, var är.....". Men hallå!!!!!!!!!! OM de letar efter tejp, så är det antagligen, troligtvis och med stor sannolikhet i lådan där vi har tejp, pennor och sånt. Har ALDRIG haft tejp i kylskåpet, skohyllan eller i tvättkorgen. Däremot har vi haft en köttbulle i o´boyen........
Vilket kräver en förklaring, som är enkel. Ibland har vi köttbullar som pålägg, och någon har helt enkelt i ett förvirrat tillstånd tappat en köttbulle. Det konstiga är att någon har tappat den och inte letat upp den. Det normala är att så är livet hos familjen Almqvist. Här kan allt hända.

Hoppas du får en fin dag och många goda skratt, KRAM Mona

Äppelpaj

Söndag och dagen är fullspäckad. Inte med allvarliga och jobbiga saker. Snarare tvärtom.

Vi har ju som tradition sedan urminnes tider eller så ätit frukost lördagar och söndagar hos Karin. Hela familjen kommer till Karin född -23 och sätter sej vid dukat bord med en massa goda saker på. Går INTE att försöka övertala henne till att komma till oss, för nej! så länge hon orkar ska vi komma dit. Problemet är väl att hela min familj är sjusovare.... eller 11-sovare, så det brukar bli mer brunch än frukost.

Jag vet, det ÄR lyx. Men annars tycker jag att alla skulle ha en egen Karin!!!!

Senare i dag ska vi åka till Rössmåla och hälsa på gubbens farbror med familj som har sitt sommarhus där. De ringde i veckan och bjöd ut oss på middag. DET tycker jag om. När folk bara ringer sådär och säger antingen "Kom till oss på fika/middag". Eller när de ringer och säger "Är ni hemma, vi tänkte komma". Utan orsak, utan syfte, bara för att det är trevligt att träffas.

Här i vårt hem, kommer folk oftast bara lite "hur som helst". Och det tycker jag också om.

För det är så härligt när folk bara kommer, för då får man ju ta det som folk har det.

De stunderna brukar bli så bra, just bara för att "det blir som det blir".

Senare i kväll kommer det besök som jag lovat äppelkaka. Och äppelkaka, det bakar jag minsann inte till vem som helst!

Jag har alltid tyckt om att laga mat, baka, fixa hemma och göra "mammasysslor".

En del saker är ju roligare än andra, men som helhet är det kul att vara mamma/ fru.

Jag vet, jag är stenålders, inte jämlik, bullmammig och lite hönsig. Men det är så jag är.

Och äppelkaka, det har jag alltid, jag menar ALLTID gjort god!

Hela familjen har älskat MIN äppelkaka och blivit så glada när JAG bjudit på äppelpaj.

Men så hände det som inte får hända..... de svek mej, mina nära och kära.

Skulle träffas ett gäng tjejer, men jag fick migrän, piggnade till mej men valde att stanna hemma. Bara att gilla läget. Då ringer Nathalie, min söta jobbarkompis och vi pratade lite om ditt o datt.

Iaf under tiden vi pratar så är hennes äppelkaka klar och hon ropar till sin sambo om han vill ha paj. Men det ville han inte. Då skojar jag och säger "Men jag vill!!!".

Vi pratar klart och lägger på. Jag går och vilar igen och helt plötsligt ringer det på dörren.

Där står den nu ännu sötare Nathalie med varm nybakad äppelpaj och vanlijsås.

Jag blev så glad att jag började gråta, men det är en annan historia.

På med kaffet och insamling av familjen från alla huset och tomtens hörn.

Alla glada och lyckliga för att hon var så gullig när nu hennes sambo inte ville ha.

Men nu började det.... Åååååhhhh så god äppelpaj!!!! Mmmmmmmmm, den var supergod!

Smaskens, jag tar lite mer! Och så kommer nådastöten, från de som ska vara MIN familj.

Det kommer "DETTA ÄR DEN GODASTE ÄPPELPAJEN JAG ÄTIT" o ALLA håller med!

Här kommer hon som en liten ängel med äppelpaj och bara FÖRSTÖR mitt liv!

Då var hon inte så jädra söt längre, det är ett som är säkert!

Så nu har jag tillbringat timmar framför spisen för att hitta ett godare recept än "HENNES".

Har förnedrat mej till att använda "hennes" recept, men "hennes" var ändå godare.

Alltså, gubben kunde väl sagt att hon hade snyggare bröst, läckrare rumpa eller sötare ögon än jag? Barnen kunde väl tyckt att "lyllos hennes barn som har en pappa som kör rallybil" eller nåt? Men svika mej på detta viset och säga att "hennes" paj är godast.

Så ikväll är de sista chansen för familjen Almqvist. Gillar de inte min äppelpaj idag, så ska jag jädrar i min själ inte göra den sen heller till dem. Då gör jag bara den till andra människor jag tycker om. Då kan de ringa till "henne" när de är sugna.

Glöm inte bort att tala om för dej själv att du är bra idag! Kram Mona

Möten i vardagen

Nu har jag äntligen samlat mod och skaffat mej en blogg. Har ju en del vänner som har bloggar och tycker mycket om att följa dem. Så jag får väl försöka se om detta är något för mej.

Har haft 4 veckors semester och det har varit så skönt att bara vara hemma.

Har gjort en dagsutflykt till Göteborg o så några dagar i Danmark.

Men det har inte varit många dagar som vi varit utan besök här hemma.

Självklart har en del vänner kommit inom, och det är alltid lika kul.

Nej, jag pratar om turisterna. Tyskarna i de flesta fall och ibland danskarna.

Alla som känner oss vet att min man samlar på bilar istället för frimärken.

Det gör inte så mycket, bilarna tar bara lite mer plats.......

Men nästan varje dag, i juli och augusti kommer det människor gåendes, cyklandes och körandes in på vår tomt och frågar "isch disch da bilskrutt"? eller nåt....

Varje gång så svarar vi lika trevligt hur de ska hitta dit på våran rydiska engelska.

Men, vad jag skulle vilja se är deras min när de kommer till Kyrkö Mosse och ser förödelsen.

(för er som inte är bekanta med Kyrkö Mosse, googla det!)

De måste ju för ett ögonblick (hoppas jag) skämmas för att de tog fel och kom in till oss.

För våra bilar ska renoveras och bli i körskick någon gång i framtiden.

Det ska bli projekt för hela familjen, dvs gubben, jag och om något barn vill. Men då garaget nästan alltid är upptaget så får det bli när gubben har tid och lust så hänger vi andra på.

Ska ju inte inte på något vis påstå att jag har faktakunskaperna om något som har med bilreparationer eller bilrenoveringar att göra. Jag bara gör som chefen säger.

Hela världen verkar full av såna tosingar som gillar gamla skruttiga bilar.

För emellanåt kommer det däremot sanna entusiaster (av olika nationaliteter) och de står som förälskade och tittar på bilarna och beundrar dem och har lååååååånga samtal med min man. Om delar som har funnits, borde finnas eller som kan trollas fram. Om bilars rätta värde, rätt årsmodell för en speciell mojäng eller bara TA på en del tillsammans. (jag menar bildel!!!!!)

Det brukar vara ganska bra möten, för de blir så glada när de hittar en annan knäppskalle som förstår vad de säger och menar och som också tycker om gamla bilar i mer eller mindre renoveringsbehov. Sen blir de så glada också när jag bjuder på kaffe under vår underbara bok i trädgården.

Det konstigaste är att jag tycker att det är rostigt skräp som ligger i vägen och helt plötsligt kommer en vuxen karl och bara jublar och blir nästan tårögd över "skräpet".

Ja, ja, man kan inte förstå allt.

Hoppas du har fått en kram idag, Mona